Ja! Det finns alltså flertalet studier* som visar att hur man låter påverkar inte bara hur mottagaren känner, utan även hur man själv känner, kort sagt kan man alltså tex känna sig surare av att snäsa!
I relation till våra hundar.
Själv låter jag oftast som en högpitchad pipleksak när jag pratar med min hund Spiken, och som ett tecknat monster när jag pratar med min hund Miri för det är helt enkelt det som funkar bäst för dom.
Emily Larlham känd som “Kikopup” på Youtube, säger: "I believe, when using an irritated, demanding or aggressive tone, you could possibly create an image of a dog in your mind who is stupid, lazy, defiant or downright despicable. Conversely, when using a respectful upbeat tone of voice, you are creating an image of a dog who is a trusted friend" och det tycker jag är mycket bra sagt.
De ord vi väljer och tonen vi har påverkar oss, hur vi ser på våra hundar och hur våra hundar upplever oss.
Tycker ni det låter självklart? Fattar, men jag tycker det kan vara lite lurigare än man först tänker ibland! Vad kan det tex vara för skillnad på att säga "Tyst!" och att säga "Tack!"? "Loss!" eller "Byta?"? "Nej!" eller "Wow!"? "App app" eller "Chimmichurri!" :) För mig personligen är det betydligt enklare att inte råka låta grinig när jag säger exempelvis "Det va på TV:n!" istället för "Sluta skäll!!!" när Miri boffar för att en hund andas på filmen jag kollar på just då. Jag känner mig också mindre grinig, och jag skulle gissa jag även uppfattas som mindre grinig av samtliga individer i rummet.
Reko? R-plus?
Vi som siktar på att alltid försöka träna enbart med positiv förstärkning kan också klura lite kring vad som är belöning och vad som kan räknas som "straff" eller "hot om straff. Såhär menar jag, om Spiken sätter sig ner för att jag säger "sitt" med sträng ton, då spelar det ingen roll om jag sen ger en godis. Jag har då enligt definitionen inte tränat med positiv förstärkning eftersom Spiken sannolikt satte sig ner för att undvika att jag ska låta otäck igen, eller att jag ska eskalera på något sätt, kanske låta ännu mer otäck på rösten eller peta ner hennes rumpa på marken. Hon har inte satt sig ner pga en vattentät postiv förväntan på konsekvensen (alltså tex godis eller lek), utan för att undvika obehag (straff). (En klassik fälla är tex signalen "vänta". Det är ett sånt där ord som vi människor har väldigt lätt att omedvetet göra till ett hot när vi egentligen menar det som ett löfte och information om en något fördröjd belöning.)
Fördelar med att försöka steppa upp sitt "vänliga ord och ton"-game är:
Vi slipper bli negativt påverkade av vår egen ton.
Våra hundar slipper bli negativt påverkade av vår ton.
Vår omgivning som hör slipper bli påverkade negativt av vår ton.
Vi är en bra förebild för andra (tex våra barn eller vänner)
Hunden kommer mer sannolikt göra det vi vill om vi inte gör den obekväm, utan motiverar den istället.
Vi kommer ha en tryggare och bättre relation med vår hund.
Ett bonustips! Filma dig själv när du tränar med eller umgås med din hund. Kika på filmen och fundera, “hur ser jag ut, hur låter jag, hur ser min hund ut.” Man kan verkligen lära sig svinmycket av det.
Gillade du detta inlägg? Dela, gilla, kommentera, så blir jag I SANNING otroligt glad!
*Läs mer här:
Exempel på forskning inom psykolingvistik som undersöker hur språkanvändning påverkar kognition och känslor. Studie av John A. Bargh och Tanya L. Chartrand (1999).
Annan forskning: "The Effects of Positive and Negative Language on Social Relationships: A Review of Social and Evolutionary Psychology" av Finkel et al. (2011).
Exempel på annan publikation: "The unbearable automaticity of being" (American Psychologist, 1999).
Exempel på studie: "Mindfulness-based interventions and stress reduction" av Jon Kabat-Zinn et al. (1992).
Om du vill ha mer detaljerade referenser eller tillgång till specifika artiklar kan du hitta dem via tex Google Scholar, PubMed eller via universitetsbibliotek.
Komentarze