top of page

Sökresultat

38 objekt hittat för ""

  • AAAH! Hur får jag valpen att sluta bita i allt!? DEL 1.

    OBS! Det här inlägget handlar om valpar som valpbiter och valpgnager på folk och fä. Inte om andra typer av hund-bit. I mitt yrke som hundbeteendeutredare/hundinstruktör får jag ofta frågor kring det här med valpar som biter. Trötta och oroliga småvalpsföräldrar har funderingar kring hur de ska få valpen att inte bita i dem eller deras saker eller frågor kring om "det verkligen är normalt att valpen biter så himla mycket och så himla hårt." Till att börja med, jag hör er. Det kan rent ut sagt vara förjävligt att ha en krokodil-T-rex-valp hemma. Man kan få sina saker förstörda och blåmärken överallt. Jag har pratat med många hundägare som tex berättat om hur de stängt in sig på toaletten och skrikit i en kudde eller tillslut bara legat på golvet med sin valp och rågrinat. Det är många som känner hopplöshet, oro, skam, rädsla, otillräcklighet, frustration, ledsenhet, irritation, besvikelse och fysisk/mental/känslomässig trötthet. Det är dessutom inte heller särskilt ovanligt att de dessutom upplever att de är ensamma om att ha det så. Att "alla andra" har det så bra med sina valpar, eller i alla fall inte lika jävligt som dem. Jag tänker ofta, tänk om folk visste hur vanligt det här är. Och hur vanligt det också är att människor med valp då och då känner att de ångrar sig. Tänk om det pratades mer öppet om den "valpblues", (dvs depression) vissa drabbas av som verkligen kan vara riktigt allvarlig och riktigt tung. Varför bits dom? Det kan finnas många olika skäl till att valpen biter. Här är några: Det kliar och gör ont i munnen när valpen får nya tänder och det kan lindra att bita. De undersöker precis som människobebisar sin omvärld med munnen och lär sig på så sätt saker om miljön och olika föremål. De biter för att de är övertrötta eller för att hantera andra fysiska sensationer eller känslor de annars inte vet vad de ska göra med. De kan bita för att leka vilket är viktigt för valpens sociala utveckling. De kan bita för att de lärt sig att något roligt händer om de biter. Dvs det kan vara oavsiktligt inlärt av oss. De kan bita för att be om uppmärksamhet. Som ett uttryck för frustration. För att göra sig av med överskottsenergi. Som självförsvar om den känner sig rädd. För oss människor kan det verkligen kännas både läskigt, fel och olycksbådande när valpen bits, samtidigt är extremt sällan valpar biter av "ren aggressivitet." Vad ska man göra då? Det bästa är som vanligt att förebygga problem innan de visar sig, eller innan de eskalerar. Det kan man göra genom att: Ha många och olika tuggvänliga alternativ tillgängliga och många och olika otillgängliga (så de blir mer intressanta när de väl tas fram) och uppmuntra valpen att tugga på dem. Lära sig förstå sin valps kroppsspråk så man kan erbjuda saker att tugga på INNAN den börjar tugga olovligt på ens händer eller möbler. Lär valpen ett kontaktljud/positivt förbuds eller bryt-ljud. (detta är en jättebra grundfärdighet som sen kan användas till allt möjligt, se hur man lär in det här.) Tänk noga på hur du rör dig i närheten av valpen, och hur du rör valpen. Lugna "olekiga" rörelser gör det lättare för din hund att inte frestas att bita i dig. Ha som mål för dig själv att aldrig leka och busa med valpen med något annat än saker den faktiskt FÅR bita i. Inga tramshänder hur skoj och oskyldigt det än känns!! Var konsekvent så kommer det vara mycket enklare och mer rättvist för din valp. Försök också ha som mål att aldrig ens en kort stund "ge upp" och låta valpen gnaga på dig eller dina kläder för att du helt enkelt inte orkar hantera pirayasituationen hela, hela tiden. Jag vet att det är svårt! (Kom ihåg att det är en specifik period som är såhär. Håll i, håll ut.) När du känner att du bara inte orkar, använd hjälpmedel såsom kompostgallerhage till dig själv för att freda dig eller be valpen om 3-4 väldigt enkla tricks som du sen belönar med att kasta ut mat/godis som den får söka (så du får en liten paus). <3 När bitandet redan är ett faktum då? (Del 1) Eftersom du läser detta inlägg kanske du redan har en pirayavalp hemma och nu tänker du: "Är de försent nu redan?! Panajk!" Nej kompis. Det är icke försent! Gör såhär: Börja med att fundera över i vilka situationer biter valpen? Vad har ni gjort innan? Vad är klockan? Vad kan det finnas för behov/känslor bakom bitandet? Finns det några mönster? Skriv ner detta i en bitdagbok. Med hjälp av bitdagboken, försök sen förekomma valpen (tex, blir den krokodilgalen vid 18 varje dag? Misstänker du att det beror på trötthet? Ställ klockan på 17.45 och sätt på lugn musik, ge valpen något att slicka på eller tugga på, sätt dig vid den och sucka och andas lugnt för att visa den att det nu är vilostund. Snuffelmatta med smågodis i, en fryst kong med mat i, lickimat eller ett ben är lugnande för valpen att sysselsätta sig med. Äta sin mat i slow feeder likaså. Misstänker du att det beror på uppdämd energi? Ja då går du istället ut med valpen 17.45 och härjar eller leker lite kamplek inomhus istället. Är du med? Misstänker du att några av situationerna när valpen biter kanske handlar mindre om behov/känslor och mer om att situationen i sig är väldigt frestande? Tex, valpen vill väldigt gärna bita i dina strumpor när du ska klä på dig; träna specifikt på dessa situationerna (i lägen som inte är "nu ska jag klä på mig för att åka och jobba och är stressad utan snarare "nu är ett bra läge att torr-träna strump-grejen i 2 min), Tänk alltid: "Vad vill jag att valpen ska göra istället för att bita?" och träna på det (konkreta övningar kommer, oroa dig ej!) Ramla inte i fällan att råka förstärka bitandet genom att konsekvent tex ge valpen någon rolig leksak EFTER att den redan börjat bita i dina öron eller att skratta och fäkta eller att försöka "säga ifrån" till valpen. Allt detta kan förstärka beteendet. Några exempel på träning: Som nämnt, träna fokuserat på specifika situationer, exempelvis, om hunden blir triggad av dina skosnören, träna på att knyta skorna för valpen betyder att vara stilla lönar sig, när du renbäddar lönar det sig att ligga och titta på, osv Såhär tränade jag och Leia på att inte bita i strumpor: Såhär tränade jag och Urban på att inte bita i skosnören: Och här en lite längre film där jag tränar både valp och kattvalp på att det lönar sig att inte hugga i mitt frestande träningsband. Behöver du träningshjälp eller mer info? Maila mig på info@ekhammarhund.com, jag hjälper dig gärna. <3 Missa inte del 2, prenumerera på bloggen för att följa! (Du hittar knappen för prenumeration högst upp på bloggsidan). Sist men inte minst, tack för att du läste! Gillade du inlägget, help a sister out och kommentera, likea och dela det vet jag! Tack på förhand!

  • Ord och ton spelar roll, både för din hund och dig!

    Ja! Det finns alltså flertalet studier* som visar att hur man låter påverkar inte bara hur mottagaren känner, utan även hur man själv känner, kort sagt kan man alltså tex känna sig surare av att snäsa! I relation till våra hundar. Själv låter jag oftast som en högpitchad pipleksak när jag pratar med min hund Spiken, och som ett tecknat monster när jag pratar med min hund Miri för det är helt enkelt det som funkar bäst för dom. Emily Larlham känd som “Kikopup” på Youtube, säger: "I believe, when using an irritated, demanding or aggressive tone, you could possibly create an image of a dog in your mind who is stupid, lazy, defiant or downright despicable. Conversely, when using a respectful upbeat tone of voice, you are creating an image of a dog who is a trusted friend" och det tycker jag är mycket bra sagt. De ord vi väljer och tonen vi har påverkar oss, hur vi ser på våra hundar och hur våra hundar upplever oss. Tycker ni det låter självklart? Fattar, men jag tycker det kan vara lite lurigare än man först tänker ibland! Vad kan det tex vara för skillnad på att säga "Tyst!" och att säga "Tack!"? "Loss!" eller "Byta?"? "Nej!" eller "Wow!"? "App app" eller "Chimmichurri!" :) För mig personligen är det betydligt enklare att inte råka låta grinig när jag säger exempelvis "Det va på TV:n!" istället för "Sluta skäll!!!" när Miri boffar för att en hund andas på filmen jag kollar på just då. Jag känner mig också mindre grinig, och jag skulle gissa jag även uppfattas som mindre grinig av samtliga individer i rummet. Reko? R-plus? Vi som siktar på att alltid försöka träna enbart med positiv förstärkning kan också klura lite kring vad som är belöning och vad som kan räknas som "straff" eller "hot om straff. Såhär menar jag, om Spiken sätter sig ner för att jag säger "sitt" med sträng ton, då spelar det ingen roll om jag sen ger en godis. Jag har då enligt definitionen inte tränat med positiv förstärkning eftersom Spiken sannolikt satte sig ner för att undvika att jag ska låta otäck igen, eller att jag ska eskalera på något sätt, kanske låta ännu mer otäck på rösten eller peta ner hennes rumpa på marken. Hon har inte satt sig ner pga en vattentät postiv förväntan på konsekvensen (alltså tex godis eller lek), utan för att undvika obehag (straff). (En klassik fälla är tex signalen "vänta". Det är ett sånt där ord som vi människor har väldigt lätt att omedvetet göra till ett hot när vi egentligen menar det som ett löfte och information om en något fördröjd belöning.) Fördelar med att försöka steppa upp sitt "vänliga ord och ton"-game är: Vi slipper bli negativt påverkade av vår egen ton. Våra hundar slipper bli negativt påverkade av vår ton. Vår omgivning som hör slipper bli påverkade negativt av vår ton. Vi är en bra förebild för andra (tex våra barn eller vänner) Hunden kommer mer sannolikt göra det vi vill om vi inte gör den obekväm, utan motiverar den istället. Vi kommer ha en tryggare och bättre relation med vår hund. Ett bonustips! Filma dig själv när du tränar med eller umgås med din hund. Kika på filmen och fundera, “hur ser jag ut, hur låter jag, hur ser min hund ut.” Man kan verkligen lära sig svinmycket av det. Gillade du detta inlägg? Dela, gilla, kommentera, så blir jag I SANNING otroligt glad! *Läs mer här: Exempel på forskning inom psykolingvistik som undersöker hur språkanvändning påverkar kognition och känslor. Studie av John A. Bargh och Tanya L. Chartrand (1999). Annan forskning: "The Effects of Positive and Negative Language on Social Relationships: A Review of Social and Evolutionary Psychology" av Finkel et al. (2011). Exempel på annan publikation: "The unbearable automaticity of being" (American Psychologist, 1999). Exempel på studie: "Mindfulness-based interventions and stress reduction" av Jon Kabat-Zinn et al. (1992). Om du vill ha mer detaljerade referenser eller tillgång till specifika artiklar kan du hitta dem via tex Google Scholar, PubMed eller via universitetsbibliotek.

  • Inlärd hjälplöshet. ELLER?

    Se film med samma innehåll här. Inlärd hjälplöshet hos hundar är ett begrepp som jag upplever används lite olika av olika personer. Min upplevelse är att det faktiskt oftast används för att beskriva en situation där hunden hamnar i ett tillstånd av freeze, (alltså frysrespons,) till exempel vid fasthållning hos veterinär eller kloklippning. Frysrespons hos hund ska man så klart ska göra sitt bästa för att undvika, det vet man ju kanske själv att bli så rädd eller obekväm att man helt låser sig och stänger av inte är någon bra känsla. Frysrespons kan också ses som ett typ av "förstadie" till inlärd hjälplöshet imho. Tyvärr är det inte alls särskilt ovanligt att frysrespons missförstås och tolkas som att hunden "är lugn" då den ju kan vara både stilla och tyst. Vad är inlärd hjälplöshet då? Det finns en väldigt kontroversiell och oetisk studie från 1960-talet som gjordes av två dudes som hette Martin Seligman och Steven Maier. I studien zappade dom hundar som satt i burar gång på gång med el. Några av hundarna kunde fly stötarna genom att hoppa över en vägg medan de andra var helt fast. Studien visade att de hundar som först inte kunde undvika stötarna visade tydliga tecken på inlärd hjälplöshet, även när de senare gavs samma möjlighet som de andra hundarna att undkomma. Fruktansvärt. Inlärd hjälplöshet så som jag lärt mig, är när en individ under en längre tid utsätts för tvång, våld eller obehag och att detta resulterar i ett allvarligt längre tillstånd av passivitet och resignation. Hunden kan tex visa en generell brist på initiativ eller/och tappad motivation att utforska eller göra sånt som den normalt skulle tycka var roligt. Den kan verka apatisk eller ointresserad av att leka eller träna och vara låg och avstängd generellt. Den kanske sover mycket eller lite, äter för lite eller för mycket etc. Hunden kan också reagera med rädsla, oro eller utåtagerande beteenden i samband med ljud, platser eller aktiviteter som den kopplar till det obehaget som utlöst hjälplösheten. Tack för att du läste! <3 Instagram TikTok Facebook

  • Köldkramp hos hund. TIPS!

    Filmen hittar du här! Vad är köldkramp? Köldkramp i tassarna är inte alls ovanligt när det är kallt ute. Kanske känner du igen att din hund "dansar runt" på isiga trottoarer eller lyfter upp en tass och hoppar på 3 ben när ni är ute? Hundens tassarna är känsliga och vinterkylan kan orsaka stort obehag i form av bla köldkramp. Trampdynorna kan också bli kalla och spricka, saltade trottoarer och vägar sliter mer än vanligt på tassarna, vägsaltet torkar ut huden och gör att hunden kan vilja slicka rent sina tassar. Förutom att det såklart gör svinont kan det också skapa problem med infektioner och vara farligt om hunden får i sig för mycket salt. Hur förebygger jag köldkramp? 1. Ta på hunden kläder. Ett varmt hundtäcke eller mysig tröja kan göra stor skillnad för kyliga promenader. Läs mer om kläder på hund här. Läs mer vintertips för hund här. 2. Kortare promenader. Minska längden på promenaderna när det är kallt och håll dig nära hemmet för att snabbt kunna söka skydd inomhus vid behov. 3. Tassbalsam är din bästa vän Precis som vi använder läppbalsam för att skydda våra läppar från vintervindar, behöver hundens tassar lite extra kärlek. Köp ett tassbalsam som hjälper till att mjukgöra och skydda mot kyla och vägsalt. 4. Skor eller strumpor Köp ett par bra skor eller varma strumpor till hunden för att skydda tassar från kyla och is. Praktiskt och gulligt! Se till att välja modeller som inte skaver och är halkfria. Skoj liten film på mina hundar i skor. 5. Torka tassarna! När ni kommer in, se till att alltid torka av hundens tassar ordentligt. Kalla snöbollar mellan trampdynorna kan vara hemskt obekväma och saltrester kan finnas. 5. Tassmassage och inspektion Ge din hund regelbundna tassmassager om den gillar det. Massage hjälper inte bara till att öka cirkulationen utan ger dig också möjlighet att inspektera tassarna för eventuella sår, sprickor eller annat som kan ha fastnat. Om din hund visar tecken på köldkramp: 1. Ta in dem i värmen: Gå omedelbart inomhus eller sök skydd i en varm bil om din hund visar tecken på köldkramp. Värm dem gradvis. Använd filtar och varma handdukar för att gradvis höja kroppstemperaturen. Undvik för plötslig uppvärmning, eftersom det kan vara skadligt. 2. Torka av fukt: Om din hund blir våt, torka av dem noggrant för att undvika ytterligare förlust av kroppsvärme. 3. Kontakta veterinär: Om symtomen på köldkramp inte förbättras eller förvärras, kontakta omedelbart din veterinär för professionell hjälp. Om tassen är röd, vätskar, kliar eller hunden får problem med infektion. Om det finns en spricka i en klo eller om klon står ut åt fel håll Om hunden har ihållande eller återkommande rodnad i tassarna. Det kan bero på underliggande allergi som behöver utredas. Om symtomen inte förbättras, eller om de förvärras, kontakta omedelbart din veterinär för professionell hjälp. Tack för du läste! <3 Instagram TikTok Facebook

  • Belöningssignal, Brytsignal, Beröm, Kontaktljud, Förbudsord...?!

    Det kan bli lite snurrigt med alla olika ord, här är mitt försök till pedagogisk förklaring på några av dem: Se filmen på TIKTOK Se filmen på INSTAGRAM Notera att: 1. "Japp" och klickerljud är exempel på belöningssignal. Det kan också vara tex "Yes!" eller "Rätt!" eller vad som helst som hundens människa lärt hunden (Hur lär man hunden då? Skriv en kommentar om ni undrar, så postar jag film på det med) 2. Belöningssignalen ska användas med bra timing, precis när hunden gör beteendet vi efterfrågat, eller önskar gör vi signalen. Den betyder ju trots allt precis NU gjorde du rätt. 3. Belöningssignal ska ALLTID följas av belöning. Belöning kan vara godis, lek eller annat som just din hund uppskattar mycket. 4. Ang BERÖM. Jag brukar vilja skilja på beröm och belöning eftersom hundar generellt inte känner sig belönade av beröm. Visst kan de bli glada av att vi hejar på dem och säger att de är duktiga och bäst, men det är lite som om vår chef säger "bra jobbat" och sen skippar att betala ut lön. Ang ATT GOSA MED HUNDEN SOM BELÖNING. Här har vi en väldigt vanlig grej. Vi människor vill gärna klappa om våra hundar, gosa med dem, för att visa uppskattning. De allra flesta hundar tycker gos i träningssituationer är malplacerat och märkligt. De kanske är jordens gosmonster när vi ser vår favoritserie och käkar popcorn i soffan, så därför är det lätt att tänka att det är belönade och bra att även gosa med dem när de gjort det där tricket vi håller på träna in, men som sagt. OFTAST tycker hundarna mest det är weird. I värsta fall tycker dom det är lite olustigt och då blir det ju istället bestraffning även fast det inte är vår intention. Tycker du detta låter konstigt? Filma dig själv och din hund när ni tränar tricks och gör den grejen som jag gör i filmen, "DUKTIG KILLEEEEEE" och gosa med hunden, sen kollar du på filmen och ser hur din hund reagerar, verkar den uppskatta goset eller blir den lite stel? Vänder den bort huvudet? Backar den lite? Slickar den sig om munnen eller blinkar tydligt mot dig? I så fall säger den troligtvis att den tycker du ska chilla med goset. 5. Positivt förbudsord/Brytsignal/Kontaktljud, här har vi alltså en signal som kan användas i många sammanhang. För hunden ska det vara något POSITIVT, för även om vi vill använda signalen istället för tex "NEJ", kommer den fungera bättre om hunden blir glad av att höra den istället för sur eller skrämd. Ofta kommer vi också vilja be hunden om något efter signalen, och då är det ju såklart mkt lättare om hunden känner sig öppen och glad och kontaktsökande (istället för undvikande pga läskigt NEJ). 6. När man använder signalen (som på filmen är pussljud men som kan vara lite vad som såklart) som brytsignal, dvs när hunden är på väg att göra något eller gör något vi inte vill att den ska kan det vara riktigt smart att (efter signalen sitter bra i olika miljöer och störningar) slänga in lite andra beteenden mellan att hunden bryter sitt oönskade beteende och den får belöning, vissa hundar kan nämligen lära sig koppla ihop det där annars så att det blir: "Bita på möbel -> titta på matte -> få belöning" (bita på möbel blir beteendet som blir förstärkt). Gör istället såhär: "Bita på möbel -> kontaktljud -> hunden tittar på dig -> du säger "kom frasse" -> hunden kommer -> du säger "snurra runt!, sitt! tass" -> hunden gör det -> du belönar hunden." (Hunden tänker att den blir belönad för kom, snurra runt, sitt, tass istället för bita på möbel). 7. Maila ekhammarhund@gmail.com eller kommentera om du har frågor! Dela gärna inlägget osv osv PUSS KRAM TACK FÖR ATT DU LÄSTE! <3

  • "Det är inte hunden utan ägarens fel!"(Tips om hur man slutar älta)

    Den här typen av back-in-the day-skamsköljnings-ältande är nog inte vare sig den vanligaste eller drygaste sorten. Det brukar kunna gå relativt enkelt fnissa bort de där tankarna på grund av det inaktuella och något fåniga i hela situationen. Andra typer av ältande däremot, tex "varför tappade jag humöret på min valp igår, nu har jag förstört vår relation", "jag borde ha gjort si och så istället" osv kan vara riktigt besvärande och bidra till dåligt mående. För ett tag sedan gjorde jag ett inlägg om sägningen "det är inte hunden utan ägarens fel på instagram. Såhär såg det ut i textversionen. Strax efter jag postat det kontaktade hundpsykologen, hundcoachen/instruktören samt ägare till Glada Jyckar AB, Kicki Fellstenius mig och frågade om jag ville vara med i "Hundpodden med Kicki och Tage" för att prata om precis detta. Det ville jag såklart! Resultatet kan du lyssna på här. Vad är ältande tankar? Man kan säga att ältande tankar är en form av självkritik, och självkritik är ofta ett kontraproduktivt och omedvetet sätt för oss att skydda oss, det kan vara en säkerhetstrategi för att tex inte känna olustiga känslor eller kanske för att "hinna först innan någon annan säger något taskigt". Det är väldigt vanligt att vi människor (oftast omedvetet) upplever att de ältande, dömande eller oroliga tankarna faktiskt hjälper oss, tuktar oss att bli bättre hussar och mattar eller tom hindrar farliga saker från att hända, men det är ett lur. Att älta misstag man tycker man gjort och med en hård ton uppmana sig själv att göra bättre ifrån sig nästa gång är oftast inte motiverande alls. Som hundens människa har vi ett stort och viktigt ansvar i att alltid se till så att hunden mår och har det så bra som möjligt. Såklart är det generellt också viktigt att ta ansvar för sina ord eller handlingar som blivit fel, MEN det går med träning att göra på ett sätt som är både mer hjälpsamt och mer schysst. Ett tips är tex att börja tänka "vad skulle jag sagt till en nära vän i samma situation?" det brukar kunna vara ungefär "Hörrö kompis, alla kan göra misstag ibland, det är mänskligt. Det är rimligt att känna sig ledsen över hur det blev, det betyder att din hund är viktigt för dig. Det är jättefint. Ska vi kika på hur du kan göra nästa gång för att det ska bli bättre? Vill du ha en kram?" Problemlösning vs ältande Det är viktigt att också göra skillnad på problemlösning och ältande. Problemlösning = bra Ältande = dåligt ..om jag ska förenkla det nästan löjligt mycket. Man kan förstå den faktiska skillnaden på de två genom att titta på tankarna utifrån och se vad konsekvensen av dem blir. Blir problemet faktiskt lös? Då är det problemlösning.Blir det inte det? Då är det ältande. Ältande är inte grundat i nuet, det är att ens tankar liksom blir fastkletade i dåtid på grund aven oro för att något i framtiden inte ska bli bra. Oro, ältande och självkritik är som en riktigt dysfunktionell trio från Belleville, eller nån annan läskig trio. Tips för att minska ältande/självkritik/orostankar. 1. Skriv ner mönster, var FBI Skriv under några veckor upp i vilka situationer du tenderar att hamna i ältande, vad är det för tankar som kommer, vad har hänt just innan, vilka känslor finns där, vilken tid på dagen sker det? Vilka andra finns där? osv Se sen om du kan hitta något återkommande mönster, och om du gör det, på vilket sätt kan du använda den informationen? Finns det någon mer snäll och hjälpsam strategi som du stegvis kan ersätta ältandet med i dessa lägen? 2. Skapa distans till dina ohjälpsamma tankar. Kanske kommer det en tanke som säger tex “Om jag bara hade ensamhetstränat Frasse när han var valp så hade han inte utvecklat den här hemska separationsångesten. Det är mitt eget fel att allt är så himla jobbigt för oss nu" Träna på att då stanna upp och tänka: “HEY nu kom det en sån där kritisk och dömande ältnings-tanke”, kanske kan du se tanken framför dig som en tankebubbla som bara dyker upp, precis som tankar som, “Vilken färg får en smurf om man stryper den?” eller "Bibapaparapo" eller alla andra tankar. Man kan också testa att göra de där tankarna till en person eller figur “Jaha där dök Ältnings-Leif upp och tjatar om ensamhetsträningen igen” och så visualiserar du en till person som är den delen av dig som är jättevis, vänlig, förstående, varm och kärleksfull som svarar “Tack snälla Leif, jag fattar att du tror att du hjälper mig genom att säga sådär, men ingen kan ju ändra det som redan vart, och jag gjorde det bästa jag kunde i den situationen. Det är mänskligt att inte agera exakt i linje med vad man önskar sig ibland. Det är mänskligt att göra misstag. Det var en väldigt stressig tid när Frasse var liten så det är förståeligt att jag inte gjorde allt perfekt. Om du stöttar mig kanske jag istället kan börja den träningen nu?" 3. Boka möte med Ältnings-Leif. Avsätt en kort stund per dag för dig och Ältnings-Leif, säg att det är tex 19.30 - 19.38 varje vardag. Om Leif skulle börja' älta och leva rövare andra tider än då så tänker du “PAUS OCH STOPP LEIF de där får faktiskt vänta tills vårt planerade möte 19.30 ikväll. Då lovar jag att lyssna på dig.” 19.30 sätter du dig så i din lilla ältnings-stol med ditt ältnings-te och så lyssnar allt vad du orkar på de där tankarna. Kanske kommer Leif inte ens ihåg vad det var som skulle ältas, och håller sig därför tyst, ingen fara isf om det är väldigt viktigt kan han ju alltid älta det på morgondagens möte. Skulle Leif komma igång så låt honom prata på till prick 19.35. Då pausar du och frågar dig själv: 1. Har jag kommit på något nytt och hjälpsamt? 2. Mår jag bättre nu än jag gjorde innan? Om du kan svara ja på någon av dessa frågor kan du ge Leif-mötet tre minuter till, men kan du inte det så tackar du så mycket för idag och avslutar mötet för den dagen. 4. Bryt beteendet. Om Ältnings-Leif verkar mycket agiterad, håller monolog och inte vill lyssna på detta med möte eller rim och reson, testa att göra något med kroppen. Tex res dig upp om du sitter ner. Hoppa, snurra runt en stund, gör några armhävningar, gosa med hunden, ät ett äpple, lukta på din hunds tassar eller balansera på ett ben och joddla, läs en bok, spänn en del av kroppen i taget och slappna av, det spelar inte så stor roll vad du gör, bara det är något annat. Ibland kan det faktiskt funka jättebra att börja med att ändra beteendet, så följer tankarna och känslorna med efter lite övning. 5. Se över dina förväntningar Om vi ​​har för högt ställda krav eller förväntningar på oss själva, våra anhöriga eller vår livssituation blir det ju såklart jättesvårt att leva upp till dem. Försök vara snäll, realistisk och rättvis mot dig själv och andra så kommer känslor som frustration, besvikelser och förebråelser minska markant. 6. Rikta en ficklampa mot det som är positivt Går något bra? Gör du eller hunden dig stolt? Skriv ner! Ring någon och berätta! Bjud hem en kompis för att fira med pizzabuffe´. Sjung en hurra-sång över din förträfflighet! Ju mer vi faktiskt övar på att fokusera på positiva saker (genom att tex skriva ner dem) desto mer positiva saker kommer vi se i oss själva och vår omvärld, och desto bättre kommer vi må. En klurig fälla: Det är lätt att gå i fällan att skälla på sig själv för att man skäller på sig själv. Försök att istället möta även självkritiken med värme och förståelse när den kommer. Kom ihåg att det inte är ditt fel att den finns där. Kom också ihåg att: Det här är svårt. För många människor är det omedvetna strategier och skyddsmekanismer som funnits med i väldigt många år. Det är inte "bara att sluta oroa sig" eller "tänka mer positivt". Det behövs ofta rätt stöttning, information, träning och hjälp. Kontakta någon som jobbar med sånt här, och/eller prata med en betrodd och trygg anhörig. Tack för att ni läste! <3 Ni når mig på ekhammarhund@gmail.com Ekhammar hund på sociala medier: Instagram Tiktok Facebook Hemsida Ekhammar samtalsterapi på instagram och Tiktok.

  • En livsviktig skill för alla hundar

    Färdigheten att hunden kan lyssna och behärska sig ÄVEN när den är upp i varv är svinviktig tycker jag. (Filmen på instagram) Jag ser det som en livsskill, som i mer allvarliga situationer än leken i filmen faktiskt kan vara skillnaden på liv och död. En hund som lär sig att i vissa situationer vänta lite innan den får det där den vill ha eller vill göra är en hund som inte på impuls hoppar ur bilen direkt bildörren öppnas, eller springer framför en lastbil när den ser sin bästis på andra sidan vägen. Det kan också vara en hund som inte slukar den där smaskiga råttan full av råttgift som den hittar ute, eller som min unghund Miri när hon var ny hos mig, glatt rusar ut på en sjö med för tunn is och får ett oönskat vinterbad. (Det gick bra) Egna initiativ hos hunden är inget fult eller fel, tvärtom ska vissa initiativ absolut uppmuntras och belönas, men alla initiativ och impulser valpar, unghundar och vuxna hundar har är j i ärlighetens namn säkra för hunden, och då är det ju OHEMULIGT bra att hunden också har tillgång till en broms. Vad tycker ni?

  • Flexikoppel bu eller bä?

    Kort svar: For me? Bu. Alltså jag kommer inte skälla på någon som använder flexi, naj naj verkligen inte. Men låt mig förklara varför jag tycker fast koppel är bättre! Säkerhet. Flexikoppel har en plastklump som man ska hålla i handen, och en knapp man trycker på för att kopplet ska låsas eller släppas ut. Den där plastklumpen kan vara rätt otymplig och tung, beroende på vilken modell man har. Den är också rätt lätt att tappa och då har hunden en klump att släpa efter sig. Vissa hundar tycker det är skitläskigt. Fasta koppel har basicly alltid en ögla som är smidigare att hålla i handen, säg att man ska bära matkassar från bilen och hålla hunden samtidigt, då är ju ett fast koppel som man kan trä runt handleden betydligt bättre tycker jag. På många fleximodeller är själva linan antingen rund och tunn som en vajer, eller platt och vass. Detta är en säkerhetsrisk både för hunden och oss. Är kopplet utdraget och vi måste hala in hunden snabbt av någon anledning, då funkar det kanske inte att "håva" som man behöver göra med flexit, håva - trycka på knappen - håva trycka på knappen etc och då kommer vi reflexmässigt ta tag i linan för att dra. Den är inte gjord för att hållas i, än mindre dras i och många är dom som fått väldigt tråkiga bränn/skavsår i händerna på grund av detta. Även på hunden kan det bli hemska sår av den där linan om den trasslar in sig eller gud förbjude snor sig om hundens ben eller hals, (eller vårt finger). Ett fast koppel ger oss mer kontroll, och har vi en längre modell, 3 eller 5 meter, kan vi ändå ge hunden den där friheten i koppel som folk ofta är ute efter med flexi. Koppelgående Ett annat skäl till att jag föredrar fast koppel är att jag inte vill att mina hundar drar i kopplet när vi promenerar. För att lära dem det behöver jag (bla) belöna dem när de går med kopplet slakt. Poängen med flexi är att det aldrig är slakt (om man inte låser det med knappen förstås men det upplever jag att man aldrig gör om det inte är för att låsa kopplet väldigt kort för att man kanske går längs en bilväg eller annat). Flexikopplet belastar hela tiden hundens sele med ett litet tryck, det gör det väldigt, väldigt svårt för hunden att lära sig att gå fint i koppel. Dessutom är flexikopplet hela tiden "olika långt" vilket också försvårar för hunden. Säkerhet igen Sen är många flexikoppel tunna som sagt, och det kan vara en risk för andra människor som kanske inte ser det. Cyklister, motorcyklister etc kan missa linan och hemska olyckor kan ske. Det är också svårt att se hur mkt flexit nötts, och många gånger har jag hört om flexin som plötsligt går av, eller på andra sätt slutar funka (den där knappen blir dålig efter ett tag). To each their own Om man använder flexi och man upplever att det funkar bra, men för all del fortsätt med det! Flexi har fördelen att ge hunden mer frihet och vissa människor föredrar att hålla i det där plasthandtaget framför fast. Jamen då är ju det underbart, man ska göra det som funkar för en själv.

  • Katters tonårstid

    Det pratas mycket om hundars unghundstid, men katters då? I rättvisans namn tycker jag nog man bör prata mer om den, den pågår trots allt från att katten är ca 6 månader till den är ca 3 år! Jag bor själv med en tonårskatt nu. Han är snart ett år, heter Julius, och är en alldeles underbar individ som stundtals driver mig till galenskap. Precis som det ska vara med andra ord. Under tonåren utvecklas kattens hjärna, men precis som hos hundar (och människor) utvecklas de olika delarna av hjärnan i olika takt. En tonårskatt har mer aktivitet i det limbiska systemet jämfört med prefrontala cortex. Jättekonstiga ord, jag vet. (Här finns film där jag förklarar) Det limbiska systemet står för omedelbar tillfredsställelse och belöningssökande medan prefrontala cortex hanterar impulskontroll. Den unga katten upplevs därför ofta ivrig att utforska världen och leta efter kul nästan helt utan bromsar. Tonårskatten är känslostyrd, agerar på impuls och har väldigt lite tålamod. Kattens behov av att röra sig och av mental stimulans ökar, är det en utekatt kan dess revir också växa. Unga katter kan bli mer självsäkra och upplevas mer krävande. De kan att försöka rusa ut genom dörren, väcka dig skoningslöst klockan 4 på morgonen eller stjäla din smörgås ur munnen på dig. De kan också bli mer försiktiga eller mindre toleranta, mer stopp min kropp vilket gör att kloklippning och borstning kan bli ett problem. Det handlar om att katten börjar klura kring vad som är säkert, vad dom är okej med, vilka beteenden som fungerar och vilka som inte gör det. Deras personlighet formas och utvecklas, och i och med det även deras integritet. Har man fler än en katt hemma kan det bli konflikter mellan dem när en av katterna blir tonåring. Tonårskatten försöker ta reda på hur den passar in i familjen som vuxen, men kanske inte på det mest pedagogiska sättet alltid. Det kan leda till konflikter om resurser (som tex sovplats), lek som spårar ur till gräl och slagsmål, eller ren mobbning. Båda katterna kan vara dock anstiftaren, inte bara tonåringen. Vad kan man göra? Hur hemmet ser ut kan vara en enormt viktig aspekt på hur katten mår och beter sig. Alla katter, men särskilt en ung, behöver flera olika sätt att kunna komma upp från golvet. Katträd, hyllor, bokhyllor, möbler, kanske tom på din axel, se till att det finns många alternativ för katten att sitta och spana. Management, att helt enkelt tillrättalägga miljön för att minska risken att katten gör saker man inte vill är en grej. Plocka bort mat från bordet när du inte är i köket, ta undan sladdar om katten vill tugga på dem, håll dörren till sovrummet stängd för att hindra katten att klösa sönder favoritfåtöljen därinne. Har du flera katter, låt dem aldrig vara elaka mot varandra. Kan de inte hantera att äta mat i samma rum, ge dem mat i varsitt. Håll utkik efter beteenden som du gillar och belöna dem. Din katt lär sig vad som fungerar och inte gör det, se till att de lär sig vad du vill genom att förstärka det du vill att de ska fortsätta göra. Klöser katten ex på sitt klösträd? Hurra! Ge den en godis. Kattens energi och nyfikenhet måste få ta vägen någonstans. Regelbunden lek med dig bränner energi och minskar oönskade beteenden. Tricksträning är kul för de flesta katter. Man kan också ge katten dens mat i aktiveringsleksaker, gå ut med den i koppel (om det är innekatt och den tränats med sele) och låta den upptäcka. Har man en innekatt kan man kan ta in spännande saker utifrån som den får undersöka, tex pinnar, gräs, löv, sand och stenar. Visa hänsyn och respektera din katt när den sätter gränser för hantering. Vad är det som säger att vi tex har rätt att hålla fast en katt som inte vill? Frivillig hantering är det allra bästa sättet att ta sig ann kloklippning och annan typ av hantering. Är du intresserad av att lära dig mer om det är du välkommen att kontakta mig. Kom ihåg att tonåren är bara en fas. Din katt kommer att förr eller senare bli vuxen. Fortsätt förstärka de beteenden du vill ha, minimera möjligheterna för din katt att utveckla dåliga vanor och håll i håll ut tills kattens hjärna kommer ikapp dens kropp. Sammanfattningsvis har din fd underbara lilla kattunge alltså inte tappat förståndet; de har bara blivit tonåringar. Att känna sig frustrerad är normalt. Det är också normalt att känna sig överväldigad, ta hand om dig själv och tillåt dig att känna det du känner. Om din katt beter sig på ett sätt som i magen inte känns bra, kontakta alltid en kunnig beteendeveterinär, det är viktigt att inte vifta bort alla beteenden med att katten är i en viss ålder.

  • Unghundsproblem

    Jag har sagt det så många gånger men låt mig säga det igen, jag älskar unghundar. Jag älskar deras "allt nu" attityd och energi, att se deras personligheter växa fram, att få vara med när de hittar och börjar kommunicera var deras gränser går. MEN unghundstiden är oftast också rätt stökig och tung. Hunden får kanske sork i öronen, börjar skälla på ditt och datt eller vägrar komma på inkallning. När våra hundar visar nya, svåra eller jobbiga beteenden är ibland vår reflex att vilja "fixa" allt direkt. Detta kan förvandla tex alla promenader till svettiga träningspass, eller bara en sån sak som att få kontakt med hunden ute som kan kännas hopplöst under denna tid. Man kan känna sig överrumplad, ledsen, trött och frustrerad av försöka fixa allt på en gång. Se om du kan fråga dig själv, "spelar det verkligen någon roll?" Spelar det verkligen någon roll att din hund inte kan sova lugnt under bordet på krogen i tre timmar? Kan hunden istället vara hos hundvakt när du går ut? Spelar det verkligen någon roll att hunden glädjehoppar upp på folk som besöker dig? Kan du ha hunden bakom kompostgaller tills gästen fått ta av sig kläderna i lugn och ro? Spelar det någon roll att din hund inte kommer på inkallning just nu? Kan du ha långt koppel eller långlina på hunden eller släppa hen i en tom fårhage istället? Försök tänka på och uppskatta vad du har för hund just nu, inte hunden du drömde om eller hunden du hoppas ha om ett år. Försök fråga dig själv, vad behöver min hund just nu och vad behöver jag just nu? Vi känner oss ofta frustrerade när vi vill att våra hundar ska göra saker som de helt enkelt inte är redo för. Sänk dina förväntningar både på hunden och dig själv. Det är jättebra att ha målbilder, det är givetvis bra att vilja arbeta med sin hund, men se till att målen är rimliga, se till att du inte jobbar med alla svåra saker samtidigt för det orkar väldigt få människor och hundar. Välj ut en svår sak och träna det strukturerat i den takt ni båda klarar av. Är det inkallningen som känns viktigast just nu så toppen, då vet vi det! Lägg då energi på att nöta den! Öva inkallning microsmått många gånger varje dag, när hunden är ett halvt steg från dig och tittar på dig, säg HIT och belöna hunden, när hunden av sig själv är på väg till dig efter hen druckit vatten inne, säg HIT och belöna. När ni är ute på koppelpromenad och hunden inte är upptagen med nosning eller annat, säg HIT och om hunden inte kommer, hala in den i koppelt och belöna! Hitta också de situationer och lägen där du kan skratta tillsammans med din hund, vad kan ni göra för att bara ha kul? Bada? Gå i nya naturreservat och upptäcka? Leka kurragömma? Dela på en banan? Träna cirkustricks? Träna alla bra grejer ni lärde er på valpkursen igen? Lära hunden partytricks genom Do as I do? Lära hunden öppna och stänga skåp? Mysa i soffan? Tack för att du läste inlägget!

  • Quick fixes för hundar och människor

    I mitt yrke som hundpsykolog har jag en sägning som är att det finns inga quick fixes, alltså så är det ju verkligen när det kommer till att hjälpa hundar med svåra känslor och beteendeproblem. Om någon utlovar quick fix bör man dra öronen åt sig och verkligen fundera över om det stämmer, och om det stämmer, varför stämmer det? Så vitt jag förstår det finns det, tyvärr, inte heller några bra quick fixes vad gäller att hjälpa människor med svåra känslor och beteendeproblem. TRIST för gud vet att jag om någon skulle KASTAT mig över dem om de fanns. För mig finns det dock en grej som kommer rätt nära, och det är vagusövningar. Vagnusnerven är kroppens längsta och mest mustiga nerv. Den påverkar allt möjligt för oss, inflammation, hjärta, immunförsvar, matsmältning, rösten, och inte minst påverkar den vårt parasympatiska system, alltså det system som reglerar stress, oro och sånt besvärligt. Att stimulera vagusnerven kan alltså vara som att trycka på en LUGNA NER DIG KROPPEN-knapp. Låt mig overshara. Jag har gått runt med jobbig hjärtklappning i tre dagar i sträck. Den har vart kraftig och ihärdig och jag har inte lyckats andas mig ur den fast jag verkligen försökt. Idag gjorde jag 2 av mina vagusövningar, det tog totalt 2-3 minuter, och nu är min kropp helt lugn igen. Det känns nästan inte rimligt, även fast jag upplevt detta fina många gånger tidigare, och hört många andra beskriva samma sak. Vagusövningar är en del av den människoterapi jag erbjuder, för att de tillsammans med massor av compassion, andra konkreta övningar och såklart också stödjande samtal bildar ett tryggt och stabilt toolkit man kan använda när livet jävlas. Terapiblogg Vill du komma i kontakt med mig i egenskap av människoterapeut? Maila ekhammarsamtalsterapi@gmail.com eller kolla in mitt instagram

  • Att gå från en till två hundar.

    När Miri flyttade in. Jag tänkte börja med att berätta hur det var för oss. Dont worry, jag kommer vara mer generell i slutet. När Ines bott hos oss i ungefär 2 år så började jag känna att det var dags för en till hund. Jag gick in på Ines shelters (FBM) hemsida och såg nästan direkt en oerhört söt liten valp som jag kände, "Men hjälp. Hon måste bo här." Detta var bilderna jag såg, ni förstår ju själva. Jag hörde av mig till FBM och frågade om hon, Mirella hette hon, fanns tillgänglig. Det gjorde hon, och vi började tillsammans se över möjligheter för henne att komma hit. Mirella var ung då, och var ännu inte kastrerad. FBM så som många andra rescueorganisationer och shelters har som princip att aldrig adoptera ut okastrerade hundar, så Mirella skulle kastreras innan hon fick flytta. Helt okej för mig, även om jag inte är så bra på att vänta på saker.. Men väntan blev väldigt lång. Jag mailade och frågade hur det gick några gånger, fick inget svar. Jag började bli orolig, hade det hänt något? Efter en (för mig) lång tid fick jag ett mail från FBM:s chef Gisela. Hon skrev att Mirella blivit mycket sjuk. Hon och hennes syskon som alla var räddade från ett sk "killshelter" hade fått valpsjuka (distemper) och hade varit väldigt nära att dö. Hennes syskon hade inte klarat sig. Chefen skrev att Mirella nu var frisk, men fått neurologiska skador i form av konstanta muskelryckningar, samt att hennes tänder blivit påverkade av medicinen hon fått. Hon skrev att hon förstod om jag inte längre ville adoptera Mirella. Det ville jag. En tid senare stod jag, min sambo och Ines (som hängde med en vän till oss) på Arlanda och väntade, helt darriga av förväntan och nervositet. När personalen kom med Mirellas bur gled den på något sätt av vagnen och dunsade hårt i golvet, så det var en mycket rädd liten hund vi fick träffa. Hon piggnade på sig när jag tog fram köttbullarna och både jag och Jens blev kära i henne direkt. Ines fick hälsa på henne när vi kommit ut, och hon var nog lite förvirrad över varför den där lilla vita fjanten skulle med oss, medan fjanten tyckte Ines var den häftigaste hunden i Texas. Dunsen på Arlanda visade sig ha framkallat ett brock vid svansen på Mirella, stort som en tennisboll. Den här lilla hunden hade verkligen inte haft tur alls i livet hittills. Jag ska inte dra alla vändor till elaka veterinärer som sa att hon aldrig skulle kunna bygga muskler och panik över eventuell operation som inte skulle täckas av försäkring, brocket gick tillbaka av sig själv och allt gick bra med det. Mirella, som snabbt visade sig passa bättre i namnen Miri, Ploppen, Baba, Bobo och Blöjan var i rätt dåligt skick den första tiden hos oss. Fysiskt alltså. Psykiskt var hon en glad, fjantig, busig, peppad, modig, självständig unghund. Hon var så fysiskt svag att hon inte orkade sitta när hon skulle kissa, utan rasade liksom ner med rumpan. Hon orkade inte resa sig upp från att ha legat ner, så vi fick hjälpa henne. Hennes kropp fick aldrig vila då muskelryckningarna i hennes ben var konstanta. Man märkte på henne att hon tyckte sin egna kropp var dum. Ines gick runt i en vecka och såg deprimerad ut, det var nog väldigt konstigt för henne med denna lilla sjuka hund som nu också tog vår uppmärksamhet, sen pang bom en dag så lossnade allt och Ines gjorde lekinvit och de lekte och umgicks som två glada syskon. Eller ja, en klok moster och en liten tonårsbulldoser. Konken och Vesslan Under den här tiden bodde vi också med två omplaceringsperserkatter, Konken och Vesslan, som trots deras sura uppsyner funkade bra med Miri efter någon vecka med intensiv träning. Och så lilla Sassy.. Någon månad efter Miri flyttat in fick jag en fråga om att akut-joura en hund vars ägare blivit mega-allergisk och jag sa ja. Sassy som vi döpte om till Spiken och Miri blev omedelbart bästa vänner och hon fick flytta in permanent, jag hade inte hjärta att skilja på dem. Men det är en story för ett annat inlägg. Vi hade återkommande kontakt med veterinär och fysioterapeuter och byggde långsamt och varligt upp Miris kropp. Med tiden upphörde ryckningarna som skulle vara kroniska, och Miri började se ut som en bodybuilder. Miris och Ines relation var fin, men Spiken och Miri är en kärlekshistoria. Ingen av hundarna eller katterna har någonsin haft ett allvarligt gräl med varandra och jag känner mig tacksam över att få ha delat, och fortsätta få dela livet med dem. Min "skaffa en hund till-story" var inte bara rosenskimrande men det blev för himla bra tillslut ändå. Funderar man på att skaffa en hund till finns det några saker jag generellt tycker att man ska tänka på. Nummer 1. Hur är den hund jag har? Gillar den andra hundar? Har den många svårigheter i livet? Trivs den med att dela sitt hem med andra hundindivider? Om man tex har en pensionärsvovve som bara vill ha lugn och ro, kanske har nån krämpa, och inte orkar så mkt stoj är det kanske bättre att vänta med att skaffa en valp eller ny hund. Visst finns de de individer som blir upplivade av en yngre hund, men det är betydligt vanligare att nytillskottet istället blir en påfrestning för den gamla hunden. Har man en hund med beteendeproblem kan det vara en god idé att först se om man kan hjälpa den med dessa. Många saker tenderar smitta av sig, och vissa saker är riktigt svårt att jobba med när man har 2 hundar. Reaktivitet är en sådan sak tex. Nummer 2. Har jag råd? Herregud nu kostar ju allt verkligen så himla mycket. Veterinärsvård, försäkring, hundmat, hundgodis, hundprylar. Gör en noggrann uppskattning och se om ekonomin verkligen klarar en familjemedlem till. Om den blir sjuk, behöver operation, rehab, specialmat etc samtidigt som bilen går sönder.. Nummer 3. Hur är den hund jag har? Igen. Den nya hunden bör ha en personlighet som matchar den första hundens. Har man tex en hund som älskar att brottas och lekbitas och härja kan det vara klokt att även den nya individen uppskattar sånt. Nummer 4. Hur har du det? Har du tid och ork för en till gullnos? Orkar du gå dubbelt så många promenader om det skulle visa sig att hundarna behöver separata? Orkar du med den första perioden med en ny hund, att lära den alla rutiner, se till så alla hemma är glada och nöjda och inte bråkar, torka dubbelt så många tassar från lera, ta hand om allas känslor inklusive dina egna på ett bra sätt. Känner man att det passar himla bra nu med hund 2, KÖR för fasen. Hundar är meningen med livet enligt mig så självklart finns det en miljon underbara saker med att skaffa en till. Och, ibland är det inte perfekt timing, men det kan bli jättebra ändå. Mer tips: Har du fungerande rutiner med din nuvarande hund? Gå i koppel, hundmöten, chilla inne, vänta innan man rusar ut genom dörren etc. Annars, se till att ha det innan hund 2 kommer. Det är ohemuligt mycket jobbigare att träna 2 stojiga hundar. Att tänka att en till hund löser problem med separationsångest kan vara lite av en fälla. Det finns verkligen inga garantier för att det hjälper. Har man otur får man istället 2 hundar som får panik när man ska lämna dem. Förbered dig mentalt på att relationen du har till din första hund och den du kommer ha med den andra inte kommer kännas likadan. Den kommer sannolikt varken kännas eller vara på samma sätt, och det kan kännas konstigt men det är helt naturligt. Hundar är individer, man känner inte samma sak för alla. Försök att inte ha så mycket förväntningar och bilder i huvudet om hur hundarnas relation ska vara så minskar du risken att bli besviken eller frustrerad. Vissa hundar går extremt bra ihop, andra gör inte det, och vissa funkar helt ok. Vi kan göra vårt bästa för att se till så att förutsättningarna för en lyckad match finns där men hur det kommer bli sen kan vi inte veta eller styra, det är liksom hundgrejer. Här finns ett inlägg om att introducera 2 hundar för varandra. Känner du att du står och väger och tvekar, skicka iväg ett mail till mig så kanske jag kan hjälpa till med klurandet. Du når mig som vanligt på ekhammarhund@gmail.com.

bottom of page