Bästa tipset för att bli en bättre hundtränare!

Caroline Holgersson
1 sep. 2025
3 min läsning

Om man vill förbättra sin hundträning, (relationen med sin hund och relationen med sig själv) så är att filma träningen basicly nr 1.

Okej vänta, vänta, jag menar inte att du ska bli någon slags hundtränar-influenser (om du inte vill det förstås!).

Jag menar att filma sin träning, för sin egen skull är otroligt bra t.ex. för att få syn på saker man aldrig annars hade lagt märke till. Hear me out!

Varför filma?

När vi tränar är vi ju ofta helt inne i stunden. Vi tänker på vad vi gör, vad hunden gör, belöningsplacering, timing, hur hunden mår, och vad vi hoppas träningen ska ge. Skitsvårt att ha stenkoll på allt detta och mer saker samtidigt! Därför är kameran vår bästa kompis. Men också:

Vi ser detaljer vi kanske missade i stunden. Kanske belöningsplaceringen råkade locka hunden åt fel håll? Eller sa vi belöningssignalen lite sent?
Vi får koll på hundens signaler. Hundar kommunicerar ibland subtilt – öron som fladdrar till, en liten viktförflyttning, spänning i kroppen, en tvekan. På film syns det tydligare.
Vi får också koll på våra egna signaler och kroppsspråk. Ibland är man inte medveten om hur man faktiskt låter eller vad alla ens kroppsdelar gör.
Vi kan enklare och tydligare se utvecklingen över tid. Att jämföra filmer från vecka till vecka och se framstegen svart på vitt kan va dunder, för ibland är det ju svårt att märka i vardagen.
Det blir enklare att planera nästa träningspass, eftersom man ser vad som faktiskt hände och inte bara vad vi minns.
Det blir lättare för andra att analysera med hjälp. Om vill vi ha stöd eller input från en hundtränare eller kompis så är det mycket tydligare att kunna visa film än att försöka återberätta.
Det ger trygghet för oss – vi kan dubbelkolla i efterhand istället för att grubbla och undra ""var hunden bekväm, gjorde jag rätt, hur va timingen?" osv

“Nej tack, det känns obehagligt att se mig själv!”

Jag vet. . Många människor (inklusive jag själv) tycker det är jobbigt att höra sin egen röst eller se sig själv på film. Man kanske undviker att filma för att perfektionism, självkritik och rädsla för att se sina egna misstag står i vägen.

När jag först började filma min hundträning var det nästan outhärdligt faktiskt.

(För att inte tala om hur jobbigt det var att se mig själv första gången jag instruerade hundägare...)

Men, det är viktigt av flera skäl att träna på att vara sårbar och acceptera att man gör misstag. Misstag är en jätteviktig del av lärandeprocessen och när vi utmanar den inre självkritiska rösten och övar upp förmågan att vara snälla mot oss själva kommer vi.må betydligt bättre överlag.

Såhär kan man tänka:

Att filma sig själv är en fin möjlighet att öva upp compassion mot sig själv. Vi får en konkret möjlighet att aktivt och medvetet öva på att vara förstående, snälla och generösa mot oss själva när vi tittar på filmen.
Vi filmar inte för att vara perfekta, vi filmar för att lära. Perfektion lär oss inget.
Vi behöver ju inte lägga ut filmen någonstans! Den är bara för oss (eller för de vi eventuellt väljer att visa den för).
Försök se filmen med nyfikna ögon istället för dömande. Vad går bra? Vad kan justeras? Precis som vi gör med våra hundar. Är det för svårt, testa att ge dig själv samma feedback som om filmen istället är din finaste vän, vad hade du sagt till hen?
Om det känns riktigt jobbigt – börja med att bara filma hunden. Sen kan man lite i taget smyga sig själv in i bild.
Se med “hundögon”: Försök att se dig själv på filmen så som din hund ser dig – en trygg punkt, en källa till belöning och kontakt.
Titta i korta snuttar: Spola fram till den del du vill se, och pausa ofta. Du behöver inte se allt på en gång.
Sänk ljudet först: Om rösten är det svåraste, kan du börja med att se utan ljud och vänja dig steg för steg.
Ha en snäll kommentar redo: Innan du startar filmen, bestäm dig för en vänlig sak du ska notera (t.ex. “Jag ser hur fokuserad jag är” eller “Min hund ser glad ut här”).
Ta hjälp av någon du litar på: Låt en tränare eller vän kika på filmen först och peka ut det som fungerar bra, så att du inte fastnar i självkritik.
Påminn dig om syftet: Filmen är inte till för att bedöma hur du ser ut eller låter, utan för att hjälpa dig och din hund utvecklas tillsammans.