"Det är inte hundens utan hundägarens fel"

En väldigt vanlig sägning är just detta. Många av mina kunder uttrycker också att "Det är ju mitt fel som inte har tränat ordentligt/gjort fel" Här är min take: Jag tror inte det är hjälpsamt överhuvudtaget att tänka i de här banorna, jag vet att det är väldigt lätt att hamna i tankar där man anklagar sig själv och ser allt negativt man tycker man gjort, jag gör samma sak. Men det är varken självsnällt eller tar oss framåt. Istället för att tänka vems fel saker är tror jag man ska försöka tänka "Vad kan jag göra för att göra situationen bättre från och med nu?" Det är viktigt att komma ihåg att många saker som hundar kan ha det jobbigt med, ljud, andra hundar, ja rädslor överlag är genetiskt. Det är helt enkelt olika hur rädda hundar är för vissa saker, de har olika förutsättningar för att utveckla rädslor och för tex skällande, reaktivitet, jaga bilar och annat. Sen kan man också bara ha otur. Man kan ha blivit attackerad av en lös hund när ens egen hund var i en känslig ålder och poff så fick man jätteproblem med hundmöten. Hunden kan göra sig illa eller bli sjuk och det kan i sin tur resultera i olika beteendeproblem i förlängningen. Är ni med? Det är många faktorer som kan spela in och det är därför inte rimligt att hålla på och slå på sig själv för hur ens hund är. Jag tror inte på motivation och beteendeförändringar som kommer utifrån skam eller andra negativa känslor, varken för människor eller hundar. Jag tror på kraften i att förlåta oss själva för de misstag vi tycker att vi gjort och inse att det är mänskligt, sen ruska på oss som hundarna gör och blicka framåt.