Det pratas mycket om hundars unghundstid, men katters då?
I rättvisans namn tycker jag nog man bör prata mer om den, den pågår trots allt från att katten är ca 6 månader till den är ca 3 år! Jag bor själv med en tonårskatt nu. Han är snart ett år, heter Julius, och är en alldeles underbar individ som stundtals driver mig till galenskap. Precis som det ska vara med andra ord.
Under tonåren utvecklas kattens hjärna, men precis som hos hundar (och människor) utvecklas de olika delarna av hjärnan i olika takt. En tonårskatt har mer aktivitet i det limbiska systemet jämfört med prefrontala cortex. Jättekonstiga ord, jag vet. (Här finns film där jag förklarar)
Det limbiska systemet står för omedelbar tillfredsställelse och belöningssökande medan prefrontala cortex hanterar impulskontroll. Den unga katten upplevs därför ofta ivrig att utforska världen och leta efter kul nästan helt utan bromsar. Tonårskatten är känslostyrd, agerar på impuls och har väldigt lite tålamod.
Kattens behov av att röra sig och av mental stimulans ökar, är det en utekatt kan dess revir också växa. Unga katter kan bli mer självsäkra och upplevas mer krävande. De kan att försöka rusa ut genom dörren, väcka dig skoningslöst klockan 4 på morgonen eller stjäla din smörgås ur munnen på dig. De kan också bli mer försiktiga eller mindre toleranta, mer stopp min kropp vilket gör att kloklippning och borstning kan bli ett problem. Det handlar om att katten börjar klura kring vad som är säkert, vad dom är okej med, vilka beteenden som fungerar och vilka som inte gör det. Deras personlighet formas och utvecklas, och i och med det även deras integritet.
Har man fler än en katt hemma kan det bli konflikter mellan dem när en av katterna blir tonåring. Tonårskatten försöker ta reda på hur den passar in i familjen som vuxen, men kanske inte på det mest pedagogiska sättet alltid. Det kan leda till konflikter om resurser (som tex sovplats), lek som spårar ur till gräl och slagsmål, eller ren mobbning. Båda katterna kan vara dock anstiftaren, inte bara tonåringen.
Vad kan man göra?
Hur hemmet ser ut kan vara en enormt viktig aspekt på hur katten mår och beter sig. Alla katter, men särskilt en ung, behöver flera olika sätt att kunna komma upp från golvet. Katträd, hyllor, bokhyllor, möbler, kanske tom på din axel, se till att det finns många alternativ för katten att sitta och spana.
Management, att helt enkelt tillrättalägga miljön för att minska risken att katten gör saker man inte vill är en grej. Plocka bort mat från bordet när du inte är i köket, ta undan sladdar om katten vill tugga på dem, håll dörren till sovrummet stängd för att hindra katten att klösa sönder favoritfåtöljen därinne. Har du flera katter, låt dem aldrig vara elaka mot varandra. Kan de inte hantera att äta mat i samma rum, ge dem mat i varsitt.
Håll utkik efter beteenden som du gillar och belöna dem. Din katt lär sig vad som fungerar och inte gör det, se till att de lär sig vad du vill genom att förstärka det du vill att de ska fortsätta göra. Klöser katten ex på sitt klösträd? Hurra! Ge den en godis.
Kattens energi och nyfikenhet måste få ta vägen någonstans. Regelbunden lek med dig bränner energi och minskar oönskade beteenden. Tricksträning är kul för de flesta katter. Man kan också ge katten dens mat i aktiveringsleksaker, gå ut med den i koppel (om det är innekatt och den tränats med sele) och låta den upptäcka. Har man en innekatt kan man kan ta in spännande saker utifrån som den får undersöka, tex pinnar, gräs, löv, sand och stenar.
Visa hänsyn och respektera din katt när den sätter gränser för hantering. Vad är det som säger att vi tex har rätt att hålla fast en katt som inte vill? Frivillig hantering är det allra bästa sättet att ta sig ann kloklippning och annan typ av hantering. Är du intresserad av att lära dig mer om det är du välkommen att kontakta mig.
Kom ihåg att tonåren är bara en fas. Din katt kommer att förr eller senare bli vuxen. Fortsätt förstärka de beteenden du vill ha, minimera möjligheterna för din katt att utveckla dåliga vanor och håll i håll ut tills kattens hjärna kommer ikapp dens kropp.
Sammanfattningsvis har din fd underbara lilla kattunge alltså inte tappat förståndet; de har bara blivit tonåringar. Att känna sig frustrerad är normalt. Det är också normalt att känna sig överväldigad, ta hand om dig själv och tillåt dig att känna det du känner. Om din katt beter sig på ett sätt som i magen inte känns bra, kontakta alltid en kunnig beteendeveterinär, det är viktigt att inte vifta bort alla beteenden med att katten är i en viss ålder.