”Gå inte tillbaka in förrän hunden har skällt/ylat klart!”
Jaha. Där står man i trapphuset och lyssnar på sin förtvivlade hund samtidigt som man i huvudet hör den väsande rösten från den där Tipsaren™ "Gå ABSOLUT inte in, då lär sig hunden att skälla efter dig och att det lönar sig att vara dramatisk!"
Och det vill man ju inte förstås. Nej, nej. Man vill ju ha en trygg hund som kan vara ensam en stund utan att må skit. Det var ju det som var planen. Så varför står man nu utanför dörren och mår skit medan hunden står på andra sidan och mår skit?
För det låter smart.
Den här metoden är absolut en av de där luriga som jag skulle kunnat falla för som ny hundägare. Särskilt om någon som utgav sig för att va kunnig inom hund presenterat den för mig. Det låter ju rätt enkelt och typ logiskt?
"Hunden skäller → jag kommer tillbaka → hunden tycker det är skönt och belönande → därför skäller den också nästa gång? Men om jag väntar tills hunden är tyst och SEDAN kommer tillbaka förstärker jag tystnaden istället! Mer tystnad! Dunder!"
Nä. Så enkelt är det inte.
Att hunden eventuellt lär sig vara tyst är inte samma sak som att den lär sig vara trygg ensam. Att bara få tyst på hunden är därför ett ganska dåligt slutmål.
Ensamhetsträning är inte samma grej som att lära hunden att göra high five. Där belönar vi ett särskilt beteende för att få mer av det. I ensamträningen bygger vi istället trygghet genom så korta, hanterbara stunder att hunden får uppleva att det är okej att vara ensam. Blir den rädd behöver vi göra träningen lättare, inte vänta på att den ska vara tyst och ”göra rätt”. Man behöver fråga sig VARFÖR hunden gör ljud. Sannolikt ljudar hunden i den här typen av situation för att den är stressad, orolig eller rädd och därför behöver träningen hjälpa hunden att känna sig trygg.
Personligen är jag exempelvis mycket ointresserad av att bli inlåst i ett rum med uppretade giftormar. Om detta ändå skulle ske lär jag skrika efter hjälp med viss intensitet, eftersom jag skulle känna mig väldigt rädd. Föreställ er då att min räddare står utanför och säger:
”Nä Caroline, nu får du faktiskt sluta gasta. Jag kan ju inte öppna medan du skriker. Vad lär du dig av det?”
Jo tack. Jag blir naturligtvis inte tryggare i ormsituationen av att hjälpen dröjer, och om jag tillslut tystnar vet den där räddaren inte om jag faktiskt lugnat mig eller bara slutat skrika.
Såhär!
När man ensamtränar behöver man göra frånvaron så pass kort och hanterbar så hunden är lugn och trygg hela tiden. Sedan ökar man tiden pyttelite och gradvis, utifrån vad just den hunden klarar.
Notera att jag inte fokuserar på skällande eller ylande utan på hundens känslor här.
Framgångrik träning = trygg hund.
Trixigt? Jag hjälper dig gärna. Kolla här.
Kommentarer