Har man hund är det inte megaovanligt att man förutom grus i sängen och livets meningochkärleksglädje också får oombedda tips (eller random kritik!) från både totala främlingar och andra personer. Jag kallar dessa människor: "Tipsare™!"/(eng Tipsers)™" (*kort skräckmusikseffekt*)
Tipsare kan finnas exempelvis på internet, ute på promenaden, på släktmiddag, hos veterinären, på djuraffären eller i hissen en helt vanlig tisdag. Man är med andra ord inte säker nånstans från The Tipsers. (*kort effektfull skräckmusik igen*) så hur kan de hanteras på bästa sätt?
Tips-exempel:
Här kommer först och främst några exempel på vad jag menar med "usla tips" även om jag VET att ni fattar grejen.
"Låt inte hunden gå före dig sådär då tror han ju att det är han som bestämmer!"
"Försök gärna locka hunden in i skräckhissen med en god godis så kommer den sluta va rädd"
"Låt hunden yla och skälla klart innan du går tillbaka in så lär den sig att den inte ska göra så när den är ensam" *Huvudvärk och klåda*
Sen och främst, personlig storytime.
Eftersom de allra flesta Tipsare gissningsvis gör det av välvilja, (oavsett om tipsen är bra eller inte) tyckte jag, när jag var ny som hundägare att det kändes knepigt att sålla bland all information och jättesvårt att inte bli påverkad även om magkänslan var med även då.
Jag minns särskilt en jättejobbig situation med min första hund Ines. Jag hade mot bättre vetande släppt henne lös i en stor rastgård med både hundar och människor hon inte kände så väl (jag trodde såklart det var bra och rätt att göra så då, arma lilla dåtids-Caroline), det hade ju gått bra de andra gångerna så jag tänkte väl att det skulle gå bra även den gången. Det gjorde det inte. De stora hundarna började nämligen jaga Ines på ett sätt som absolut inte var lekfullt utan kändes rent utav farligt och jag blev livrädd, Ines blev livrädd och ägarna till de stora hundarna gjorde tyvärr inget för att hjälpa fast jag ropade åt dem att kalla in sina hundar. Efter en kort otäck stund som där och då kändes väldigt lång lyckades jag som tur var få Ines till mig och försökte då hindra de andra hundarna från att nå henne, samtidigt som jag krånglade på henne selen så vi kunde gå därifrån. Men DÅ vaknade en av de stora hundarnas människor till och kom fram till oss, tog tag i Ines och sa bestämt "Du kan ju inte gå nu, då lär hon sig ju att vara rädd? Stanna kvar här nu tills hon slutar sjåpa" varpå hon hårt klappade om min tunna galgo som vore hon en stridsvagn eller en höbal eller nått annat som är absolut mer lämpligt att Schäfer-klappa än en skraj galgo. (Föreställ er här gärna hennes jättestora hund som stod en liten bit bort, dreglade och hyena-stirrande på oss under tiden)
Jag kände mig rädd, dum, fånig och förvirrad men tog ändå skamset mumlande med mig Ines och gick därifrån, (tack och lov) och när jag ett litet tag efter händelsen tänkte tillbaka på den så lät det ungefär såhär inuti huvudet:
"*svordomar*....om liknande någonsin händer igen så ska jag *mer svordomar* läsa lusen av den där *ännu mer svordomar * människan som hade MAGE att röra min hund och DESSUTOM ge mig svindåliga råd med en dumförklarande ton!!!!?"
Jag förstår dåtida Carolines spontana tankereaktion, jag hade ju ännu inte hade läst alla 7000 böcker om compassion, kommunikation och människopsykologi samt mediterat och andats i bastun i 56 000 arbetstimmar. Nutida jag som har det tänker såhär, "ton spelar roll och hur vi låter påverkar inte bara hur mottagaren känner utan även hur vi själva och vår hund känner. Läsa lus är sällan konstruktivt."
Tillbaka till Tipsers-hanterings-frågan:
Det finns många "hundcoacher", tv-personligheter, uppfödare, veterinärer, folk i hundgrupper på nätet och folk på brukshundsklubben som saknar både utbildning och erfarenhet av hundträning och hundars beteende men som ändå gärna ger råd kors och tvärs.
Mina egna råd (efter samtycke) till dåtida jag är:
Sålla. För att slippa bli yr av alla kors-och tvärs-Tipsers och få overload av all information, väl noggrant och omsorgsfullt ut ca 3-5 kompetenta människor (gärna med adekvat utbildning men absolut minst med erfarenhet, ödmjukhet, vett och förstånd) vars metoder och sätt med hund känns bra i din mage. Träna aktivt på att försöka strunta i alla andra. Begränsa det du kan påverka såsom vilka sociala medier-konton, tv-program, podar etc du konsumerar.
Köp inte folks trötta argument eller härskartekniker.
Att folk “haft hund i 30 år!!” säger ju i sig egentligen väldigt lite om deras kunskaper kring hundträning/beteende. Snälla nån jag har ägt bil i 10 år utan att ha varken körkort eller körvana. De skulle sannolikt bli krasch och pannkaka om jag försökte bila till Spanien, (jag har ju inte gått körutbildning och övningskört.). Jag har också haft tänder i ÖVER 30 år men skulle absolut ändå va ett olämpligt val nästa gång någon behöver få en rotfyllning utförd. Lite mer på ämnet "haft hund i 30 år".
Skydda din energi och humör. Engagera dig inte. Jag tror att det bästa man kan göra för sig själv och sin hund i en situation där någon oönskat kritiserar eller ger tips man inte vill ha är att vänligt och kort säga typ “Tack tack för din feedback”, le, byta ämne och/eller sen bara gå.
Lita på dig själv.
Lita på dig själv och din magkänsla, du och din hund är ett team och du känner såklart din kompis bäst.
Nästa gång någon ful-tipsar om att låta hunden "gråta klart" eller annat strunt, bara le, sjung en trudilutt i huvudet och gå vidare. Tack för att du läste!
Vill du fråga nått eller behöver du och din hund lite hjälp? Varmt välkommen att höra av dig genom att Maila eller kontakta mig via mina sociala medier. Instagram
Comments