Vinthundar som springer fort och (väldigt) nära

Caroline Holgersson
för 6 dagar sedan
3 min läsning

Att vinthundar ofta väljer att tokspringa väldigt nära människor, ibland nästan på oss, är ett fenomen som flera av oss vinthundsägare fått uppleva. “Varför gör dom så!?”... har i alla fall jag undrat många, många gånger. 🙂 Ja, det kan bero på en kombination av lite olika faktorer, exempelvis:

Ursprung och jaktsätt

Vinthundar jagar genom syn och fart och de är instinktivt programmerade att följa ett rörligt mål snabbt och direkt, ibland utan mycket självbevarelsedrift.. När en vinthund springer i full fart i ett öppet område är den ofta i ett väldigt fokuserat, målinriktat tillstånd. Den har kanske byggt upp fart, riktning och spänning mot något som triggar rörelseintresse, te.x

en annan hund som springer,
en pinne som kastas,
en person som rör sig snabbt

Om en människa plötsligt hamnar i linje med den bana hunden valt, kommer vinthunden ofta inte att bromsa, svänga av eller stanna – inte för att den är respektlös eller vill skrämmas (som det ibland kan kännas! haha), utan för att den:

är så fokuserad att den “låser sig” vid rörelseriktningen,
har snabbare kropp än tanke i det läget,
tror att den hinner förbi dig på millimetern (och har ju ofta rätt tack och lov).
är vana vid tajta avstånd i lopp eller jakt,
har en låg tröskel för att ”jag springer rakt på och anpassar mig i sista sekunden.”

Fysik och kroppskontroll

Vinthundar har generellt sett en exceptionell kroppskontroll, särskilt i hög fart. De är byggda för att springa nära andra — till exempel i kapplöpningssammanhang. Därför kan de känna sig trygga med att komma väldigt nära utan att krocka, till skillnad från t.ex. lite... klumpigare raser om jag får uttrycka mig så.

Människor som “targets” eller “vändpunkter” och socialt beteende!

Om en vinthund springer i cirklar på ett fält och du står där, kan den också börja använda oss som vändpunkt eller till och med som ett slags “target” den ska passera. Det blir ett mönster:

“Jag rundar matte här och springer tillbaka åt andra hållet.”
“Jag dundrar förbi nära för att trigga lite fartlekar eller bus.”

Vinthundar kan ibland ha ett lite annorlunda sätt att leka än många andra raser — de gillar ofta fart, att springa och jaga mer än brottning eller kamp. Att springa nära oss kan också vara ett sätt att bjuda in till jaktlek, dvs ett socialt beteende.

Övermod och dålig avståndsbedömning

Jo sen finns det också individer som faktiskt missbedömer avstånd. Unghundar eller osäkra hundar kan tro att de kan springa närmare än de egentligen klarar, särskilt om de är väldigt upphetsade.

De har ju inte alltid koll på alla kroppsdelar de små liven och detta kan resultera i att de faktiskt råkar bonka in i oss.

Hur kan man jobba med det?

Om du som jag tycker det kan vara lite obehagligt eller riskabelt kan du testa:

Stå inte mitt i banan om din hund ska rusa, ställ dig vid kanten eller bakom ett träd.
Använd en markörplats för dig själv (t.ex. en filt, väska, vattenskål) så hunden kan lära sig var du “hör hemma”.
Lär in en signal som används innan hunden kommer för nära — för att bryta eller sakta ned. (detta kan dock vara rätt klurigt)
Träna in en generell “självkontroll” i fartlekar, t.ex. spring → stopp → spring igen.
Träna in en signal som betyder “SPRING DÄRÅT!”

Andra raser – kan också springa nära, men ofta av andra skäl

Springa-nära-fenomenet förekommer också hos andra raser, även om det är betydligt mer vanligt och mer typiskt för vinthundar.

Vallhundar (t.ex. Border collie, Aussie):

Springer ofta nära, men kontrollerat och med avståndsbedömning.
De jobbar med ögonkontakt, signaler, kropp – även i fart.
Kan använda “nära position” som ett arbetssätt, t.ex. för att samla "flocken".

Retrievers och spaniels:

Kan springa mot dig i glädje eller vid apportering, men är inte lika benägna att passera nära i full fart som vinthundar.
Ofta bättre på att bromsa eller stanna innan kollision.

Bull- och terrier-raser:

Kan ha bristande impulskontroll och springa på snarare än förbi.
Mindre benägna att leka i hög fart på avstånd – de leker mer nära och kroppsligt.

Övriga:

Små sällskapshundar kan ibland springa nära benen, men oftare i osäkerhet eller glädjesprång – inte med fart precision.
Jakthundar (typ Beagle) rör sig mer självständigt och är ofta mer upptagna av doft än av att springa nära människor.