Sökresultat

"Do as I do" går ut på att använda hundens sociala kompetens och förmåga att lära av andra. (Social inlärning) Vi visar för hunden vad den ska göra, och den härmar vårt beteende. Jättekul träning som kan stärka relationen mellan oss, och framförallt ser det ju jätteimponerande ut! =) Förkunskaper som hunden behöver ha: * Att kunna stå eller sitta och vänta. * 6 st beteenden hunden redan kan bra. * "Titta" Titta! Jag lär alltid hunden "titta" först. Dvs att den ska titta på mig, detta är för att Miri tycker all typ av träning är så rolig att hon ibland glömmer bort att tänka efter, eller så tittar hon istället på föremålet jag har tagit fram och då ser hon ju inte lika bra vad jag faktiskt gör. Lär in titta genom att belöna hunden när den tittar på dig spontant, upprepa många gånger , lägg sedan på signalen "titta" och använd den när hunden tittar bort, om hunden då tittar på dig, belöna (partybelöning!). Man kan också tex kasta en godis på golvet och vänta på att hunden ätit den och tittar på dig, (säg titta och belöna) om man inte har tålamod att vänta på de här spontana stunderna av titt då. "Gör så!" (Do as I do) Du behöver först välja ut (eller lära hunden) tre olika beteenden som hunden kan riktigt bra. Det ska vara beteenden som kunden kan utföra enbart på verbal signal, dvs när vi säger "ligg" ska den lägga sig även fast vi är helt stilla med kroppen. Se till att välja beteenden som hunden rent fysiskt enkelt kan härma. Vår anatomi skiljer sig mycket från hundarnas så man kan få tänka till lite. Välj inte ett beteende där hunden ska interagera med något den känner starkt för, tex välj inte "hämta bollen" till en hund som älskar bollar. Det gör att hunden lättare kan tappa fokus. Säg att du valt beteendena "Ligg", "Dutta näsan mot skåp" och "lägga hakan på stol". Börja med att öva dem var och en för sig noga. Tänk på att inte röra kroppen på något särskilt sätt. Stå helt stilla förutom de beteende du vill hunden ska härma. . Fas 1: 1. Ha hunden framför dig så den ser dig bra. 2. Be hunden att vänta och titta. 3. Lägg dig ner på golvet, ställt dig upp, säg "Gör så", sen säger du "Ligg", vänta tills hunden lägger sig, belöna hunden. Upprepa detta med alla tre beteendena. Undvik att be om samma beteende mer än två gånger i rad. Man vill undvika att hunden associerar orden "gör-det" med just det beteendet. När hunden börjar utföra beteendet direkt efter att du har visat beteendet och sagt "gör-det", innan du ger signalen (Ligg) till beteendet, är det dags för den andra fasen. Fas 2 Denna del går ut på att lära hunden att generalisera konceptet "Gör så". Välj 3 andra beteenden hunden redan kan och lägg till dem till stegen ovan OBS Ge dessa första faser tid. Hunden ska konsekvent utföra beteendena du visar, enbart för att du visar och säger "Gör så. " Fas 3 Nu ska vi introducera nya beteenden, något hunden inte redan kan, säg att det är "vinka". Visa vinka Säg "Gör så" När hunden vinkar, belöna Ge det lite tid. Om hunden inte verkar förstå, backa till de andra stegen. I denna fas kan du gärna introducera olika objekt i inlärningen, kanske en pall, en plinga du/hunden plingar med näsan etc. Man kan gå upp på föremål, gå under dem, gå runt dem. Fas 4 om du vill sätta på en verbal signal. Detta behöver man inte göra. Vill du sätta verbal signal på de beteenden ni gör så gör du såhär: Vi tänker att det är beteendet plinga på plinga. Plinga på plingan Säg "Gör så" När hunden plingar, belöna Plinga på plingan Säg "Plinga!" Säg Gör så! När hunden plingar, belöna. Med tid fasar du ut att säga "gör så" och säger bara Plinga! Detta sätt att läsa sig saker funkar inte för alla beteenden, gå fint i kopplet tex, ja många saker. Men det är ett utmärkt och roligt sätt att lära hunden skoj tricks, framförallt tricks som involverar rekvisita. Ha så kul!

Den allmänna uppfattningen är att det är bra att gå valpkurs när man skaffat valp. Många tycker det är viktigt att lära sig vad valpen behöver och få hjälp med konkreta övningar, många tycker också att det är en del av socialiseringen av valpen, och kanske också ett kul tillfälle för hundens människa att träffa andra människor. Jag håller med om mycket av detta! Men! Min åsikt är att man alltid ska se till att förutsättningarna för alla individer ska vara så bra som möjligt för att inlärning ska kunna ske på bästa sätt. När man går på kurs med hunden är det bla en ny miljö, nya människor, andra hundar, ljud från dem och annat och många lukter för valpen att hantera samtidigt som den ska försöka lära sig nya grejer. Kanske har man åkt bil till kursen och bara det var uttröttande och nytt för valpen? För människan är det att man ska hantera det sociala med de andra människorna, hantera sin egen hund i förhållande till de andra, hantera sina egna känslor, kanske skäms man om ens egen valp skäller eller inte är "lika bra" som de andra, kanske stör man sig på andra ägare som inte gör som man själv tycker är bra med sina hund, kanske är det nervöst att träffa främlingar. Ja ni fattar, det är många faktorer som faktiskt inte är gynnsamma för inlärning, och att lyckas komma ihåg det instruktören sagt. Faktum är att det inte alls är det bästa sättet att socialisera valpen med andra valpar, utan med vuxna snälla kloka hundar. Valpar saknar ju ofta sociala skills och etikett, det är därför de behöver socialiseras, och om valpen träffar andra valpar blir det ju som att en blind leder en blind. Självklart finns det fördelar också, vi lär oss av att se och träffa andra ägare, man kan känna samhörighet genom att träffa andra i liknande situation, vissa valpar tycker det är roligt att se eller träffa andra valpar etc MEN för min egen del så trumfar fördelarna med privat valpträning att vara i kursmiljö. Kommer man hit till mig med sin valp, eller om jag åker hem till ägarna har både människa och hund bättre förutsättningar att ta till sig informationen, jag ger alltid all info i en PDF som också innehåller alla övningar i text och som video. Många av oss behöver få höra hur man ska göra, testa själv med hjälp från lärare, samt repetera i egen takt efteråt genom att läsa om det samt se film för att man verkligen ska förstå fullt ut. Men! Jag hackar absolut inte ner på folk som väljer kurs, det är jättebra att folk går kurser med sina hundar och man ska naturligtvis välja den formen som passar en själv bäst, alltid. Heja alla hundägare som på ett eller annat sätt anstränger sig för att lära sig själv och sin hund saker, ni är bäst oavsett vilken form ni väljer! <3 Vill du boka valpträning med mig hittar du den här, jag har också unghundsträning med samma koncept! Missa inte att följa mig på Instagram, Facebook och Tiktok där jag dagligen lägger upp skitbra grejer! www.instagram.com/ekhammar_hund https://www.tiktok.com/@ekhammarhund www.facebook.com/ekhammarhund

Idag har jag rejält ont i nacke och rygg. Jag känner mig grinig och lättirriterad på grund av det och nyss snäste jag ordentligt åt min sambo. Det är kanske inte så trevligt, men rätt förståeligt eftersom jag har ju ont. Anders Hallgren som kallas Sveriges första hundpsykolog, och har jobbat med beteendeproblem hos hund i över 45 år menar att 79% av alla utåtagerande hundar har ryggproblem, och han är inte ensam om att hitta ett otroligt tydligt samband mellan smärta och beteendeproblem, Daniel Mills, som är professor och beteendevetare gjorde en studie som visade samma siffra, och det finns många, många fler. Min egen erfarenhet är att nästan alla mina kunder som söker hjälp för beteendeproblem har en hund som visar sig ha ont på något sätt. Jag kan räkna de hundar som avskrivits som helt smärtfria av fysioterapeut på en hand. Ofta säger hundägarna att de ju kollat hunden hos veterinär, och det är superbra att folk också gör det, men veterinärers grej är sjukdomar, mediciner och sår etc. Inte rörelseapparaten. Vi går ju inte till en läkare på VC för att fixa våra ryggproblem heller, utan till en sjukgymnast, fysioterapeut eller kiropraktor. Samma sak med hundar. Ryggproblem är lika vanligt hos hundar som hos människor, och det är ju bara en källa till smärta. Hundar kan också ha ont i magen, huvudvärk, ont i andra muskler och delar av kroppen, klåda av allergier etc. "I en normalpopulation med 400 hundar hade 63% någon slags fysisk defekt enligt de fysioterapeuter som samarbetade i undersökningen. Problembeteende har ofta samband med ryggfel. Ett av de mest alarmerande resultaten var att så många som 91% av hundarna som hade ryckts i kopplet, eller själva dragit mycket i kopplet, visade sig ha defekter i nacken! " - Hallgren Så, 63 % av normalpopulation dvs inte specifikt hundar med problem har ont. 91 % av de hundar som ryckts i koppel (i halsband) eller själva ryckt har nackdefekter. Det är extremt höga siffror. Det är väldigt bra att istället ha en välsittande sele och träna på att varken hunden eller vi ska dra i kopplet. Beteenden som kan vara smärtrelaterade: * Plötsliga beteendeförändringar. Om din hund plötsligt är mindre energisk, verkar deprimerad, blir rastlös eller blir klängig eller distanserad. * Ökad reaktivitet mot andra hundar eller annat * Okaraktäristisk aggressivt beteende. Hundar som har ont kan förvänta sig att interaktioner med människor kommer att orsaka smärta, och de kan därför svara defensivt. * Undviker normala aktiviteter. Hundar som har ont kan vara ovilliga att göra aktiviteter de tidigare gjort som tex: Hoppa upp på möbler eller in i bilen Att gå promenader Leka med människor eller andra hundar Gå i trappor MEN även hundar som har jätteont kan göra dessa saker, så att hunden springer och leker är INTE ett kvitto på att den inte har ont. * Periodisk grinighet. Hundar som lider av kronisk smärta kan ha bra och dåliga dagar. De kan vara sina normala jag på sina bra dagar och uppvisa grinigt eller aggressivt beteende när smärtan förvärras. * Flåsande/hässjande när det inte är varmt * Röra sig långsamt * Stå stelt * Huka på ryggen * Stoppa svansen under kroppen * Överdrivet slicka eller nagga på ett område * Håller öronen platt mot huvudet Jag som hundägare har erfarenhet av hundar med både allvarlig kronisk smärta och mindre allvarlig smärta och allt däremellan. Just nu har jag en hund med olika typer av smärtproblematik som utreds och tas om hand, och en hund som är smärtfri, men som jag ändå låter en hundkiropraktor gå genom noga minst en gång per år eftersom jag vill veta säkert att hon inte har ont, och jag vet att hundar verkligen kan dölja smärta. Jag rekommenderar alla hundägare att låta sin hund träffa en hundfysio, hundsjukgymnast eller hundkiropraktor om man inte redan gjort, för att säkert få veta att hunden inte har ont, och få proffsiga råd om det visar sig att något strular med hundens kropp. Kram på er! Läs mer om detta ämne här

Oh herregud så nervös jag var när jag skaffade min första hund Ines. Jag har läst massor av bra och dåliga böcker och mer eller mindre bott i hundgrupper på Facebook för att suga åt mig all ALL info som bara fanns. Jag skulle göra ALLT RÄTT tänkte jag. Vi skulle få den bästa relationen och jag skulle vara den bästa hundägaren genom tiderna, slå något slags Guinness rekord för jag skulle vara så duktig. Vinna priser som årets hundmamma VARJE ÅR. Ines var 3 år när hon flyttade hem till oss, hon kom från ett shelter i Spanien. I familjen fanns då jag, min sambo och våra två katter Konken och Vesslan. Vi bodde i en lägenhet i Enskede gård i Stockholm där det fanns 400 000 harar överallt (Ines hade utnyttjats som hetsjakthund på just harar i Spanien innan hon dumpades). Det jag var mest nervös för var att jag skulle fucka upp på något sätt och råka traumatisera Ines, och att hon skulle mörda katterna. Spoiler, hon mördade ingen katt. Spoiler 2, jag traumatiserade, mig veterligen, inte henne. Såhär i efterhand känner jag mig stolt över många delar av vår första tid tillsammans. Jag är tex glad för att jag långt innan hon kom bestämt mig för att träna belöningsbaserat. Jag är glad för alla kloka förebyggande saker jag tränade med henne, ljudträning, skvallerträning, veterinärsträning och hantering, social och miljöträningen. Glad för de säkerhetsåtgärder jag vidtog med katterna tills jag verkligen kände jag kunde lita på deras relation. Jag är väldigt nöjd med att jag första året om inte ännu längre (!) var en levande godismaskin som alltid hade godis i alla fickor och överallt hemma så jag alltid hade en möjlighet att förstärka de beteenden jag ville ha. Alla miljoner timmar vi la på att träna kontakt och inkallning som sen gjorde att Ines faktiskt kunde vara lös i många miljöer trots sin jaktbakgrund. Vad hade kunnat göras annorlunda då Jo.. Det var bra att jag läst på mycket innan, men jag tror kanske att det blev lite väl mycket. Allt jag läst i grupper på nätet fick mig att tänka att det var väldigt väldigt lätt att små misstag fick enormt stora konsekvenser. Så kan det såklart vara om man har redigt med otur, men jag tänkte att det var mer regel än undantag och det gjorde mig väldigt, väldigt ängslig och på spänn hela tiden. Jag var också enormt dömande mot mig själv vid minsta lilla misstag. Var det hjälpsamt för någon av oss? Nej inte alls. Hade vi båda mått bra av att jag haft lite mer generellt chill, samt värme och förståelse för mig själv? Ja. Absolut. Ines led av stark hyper attachement/separationsångest från mig, och en sak jag verkligen önskat jag gjort var att tidigt söka professionell hjälp för det. Hade jag gjort det hade jag kanske fått veta direkt att den typen av separationsproblem Ines hade inte går att träna utan stöd av medicinering, och besparat oss båda väldigt mycket sorg. Jag önskar också att jag aldrig någonsin släppt henne i rastgård med hundar vi inte kände. I början av vår tid tillsammans hade jag en bild av att det var viktigt för henne att få träffa massa hundar. Jag trodde, precis som många andra hundägare gör, att hon skulle må dåligt på något sätt utan det. Ines hade aldrig problem med andra hundar, vilket ytterligare stärkte min idé om att jag var dålig om jag inte lät henne springa runt med andra hundar. Men en dag i hundrastgården gick något fel och hon blev jagad, på allvar, av 3 stycken stora hundar. Det var tydligt för mig att det inte var lek, och om de hunnit ikapp henne så tror jag att det hade gått väldigt illa. Nu gjorde dom inte det och vi gick därifrån, Ines blev tack och lov varken skadad fysiskt eller psykiskt av händelsen, men jag blev, och jag gick aldrig mer till en hundrastgård där det fanns främmande hundar igen. Nu när jag utbildat mig inom hund vet jag att ingen hund behöver den typen av "socialt umgänge". Det är mycket bättre att hunden har några nära hundvänner som den får träffa än detta masslekande i rastgård. Det är helt enkelt inte värt det. Riskerna är för stora och utdelningen minimal. Andra saker som jag önskar jag tänkt på är att jag borde vart mer noggrann med att hon skulle värma upp ordentligt innan jag släppte henne lös att springa. Att jobba mer med friskvård. Jag borde träffat en fysioterapeut mycket tidigare för en ordentlig genomgång av hennes rörelseapparat. Jag borde filmat mig själv mer i början när vi tränade för att lättare förstå vad jag behövde tänka på. Jag borde lekt mycket mer med henne. Jag önskar att jag sökt faktiskt stöd för min egen oro kring henne och inte tänkt att jag skulle klara allt själv. Jag önskar att jag på förhand vetat att allt skulle bli bra, hur fint allt skulle bli med tid, hur allt faktiskt skulle lösa sig. Till dig som ska skaffa eller redan har skaffat en hund vill jag sammanfattat säga: Var snäll mot dig själv. Konkret, tillåt dig att känna det du känner. Ta ansvar och sök stöd för din egen bit. Jämför dig inte med andra. Sök professionell hjälp för din hund direkt behov uppstår. Det är så mycket enklare att jobba med svårigheter innan de dykt upp, eller när det just dykt upp vs när hunden haft dem en längre tid. Var selektiv med de hundar och människor du låter din hund träffa. Lek! Filma dig själv och din hund ofta. Träffa en fysioterapeut så du kan vara säker på att din hund är smärtfri. (Nej, en veterinär räcker inte) Träna förebyggande. Var en godismaskin så du alltid kan belöna bra beteenden och förstärka dem. Ok kompis? Ok.

Folk tycker lite olika om detta. Vissa tycker att tiggande är oacceptabelt och inte ska få förekomma, andra tycker det är ok. Det känns lite som att tiggande "är något en hund inte ska göra", som att hunden är dålig då? Jag fattar inte riktigt den grejen ärligt. Det är väl helt rimligt av hundar att visa när de vill ha något. Det är inte fult. När min sambo äter chips så tigger jag med, allt annat vore ba konstigt, MEN Jag tänker såhär, jag tycker det är i sin ordning att mina hundar blir sugna på det goda jag äter och vill ha det. För mig är det helt okej att de tigger, men inte på vilket sätt som helst. Jag vill inte att de mörshar in och tar det jag äter ur handen på mig, det kan vara något hundar inte mår bra av att äta. Jag vill inte att de står med sina blöta snokar i mitt ansikte när jag äter mat, eller står och skäller. Om ni också känner som jag så finns det lite olika saker ni kan göra. Ha hunden i ett annat rum och ge den något gott. Det är väl det enklaste om det funkar och hunden är okej med det. Om hunden är som Miri och blir in i sin djupaste själ kränkt om hon inte får vara med vid middagen när vi har besök, ja då funkar ju inte det alls. Då kan man istället ha hunden med i köket, men på en särskild plats en bit från bordet, exempelvis på en matta. (bilden visar Miri och en gäst som lämpligt nog flyttade sig till golvet för att umgås med henne) HUR GÖR MAN DÅ? Jomen såhär: Matträning Det går ut på att vi lär hunden lägga sig på en filt som den trivs på och stanna där. Signalen för det blir att lägga ut mattan. Det ska betyda “nu ska du lägga dig där och stanna där en stund”, oavsett var man är, på café, hemma, ute, i bilen osv Börja träna i situationer som inte är middag. Gör så här: 1. Lägg ner filten framför hunden när hen har fokus på dig. Så fort hen visar minsta intresse för den (tittar på den, går mot den, nosar på den, sätter en tass på den etc) berömmer du och lägger en godbit på filten. Ett bra sätt att hjälpa hunden är att “starta om” genom att flytta filten lite. Säg dock inget. 2. Belöna att hunden kliver upp på filten. Fortsätt belöna så länge hen står på filten. Belöna fortfarande genom att lägga godbitar på filten. 3. Kasta en godis på golvet, utanför filten, och låt hunden äta den, när du gör det säg “fri!” eller “hopp och lek” eller något annat som blir en signal till hunden att hen får gå från filten. Vänta sedan tills hunden kliver upp på filten igen – belöna massor. 4. Variera din position i förhållande till filten. Hunden ska kunna söka upp filten från alla möjliga vinklar och avstånd. 5. Belöna när hen sätter sig på filten, och belöna massor (mellan hens tassar) när hen lägger sig ner. Slutmålet är att hen ska ligga kvar, lägg på sk störningar med tiden, dvs testa gå iväg några steg, om hen ligger kvar gå tillbaka och belöna, etc 6. Träna i olika rum. 7. Börja träna i middagssituationer. Använd stora, sega godbitar som hunden måste tugga ordentligt på. Eller något hunden kan slicka i sig, det har en lugnande effekt för vissa hundar. Här visar jag med Ines som kan grejen. Här visar jag med Scott som inte kan grejen än Lycka till med träningen!

När vi tränar hund är det viktigt att vi belönar det beteende vi vill ha, eller i praktiken blir det ju oftast att vi belönar små, små steg mot det slutbeteende vi vill ha. Ibland gör vi som hundens tränare misstag när vi lär ut. Det är svårt att träna hund, nejmen det är det. Många typer av hundträning kräver tekniska skills, bra kroppskontroll och koordination, stor koncentrationsförmåga och tålamod, och superbra timing. Misstag kommer hända! Så är det bara. För att försöka minimera risken för att det ska bli blir tokigt i träningen kan man "torrträna" moment. Dvs träna utan hunden för att få in rätt rörelsemönster själv, exempelvis om ni ska träna tratt, då tränar ni först utan hund Typ såhär. Annat som är mycket hjälpsamt är att filma sig själv. Gud vad jag tjatar om detta i alla sammanhang men det är verkligen så himla bra! Man ser sig själv, vad man gör rätt, vad man behöver fila på, hur hunden reagerar. Det blir tydligt var man belöningsplacerar och hur effektivt det är etc Men när vi väl gör misstag då? Ja, som sagt, det kommer hända. Säg att vi tex tränar hunden i hundsporten Hoopers, mitt i träningen får vi malfunktion och råkar peka åt fel håll, mot fel hinder. Oavsett om hunden hinner springa genom det eller inte så bör vi då: * Vara mycket vaksamma på vår reaktion. Om vi svär och ojar oss eller suckar eller gnuggar våra tinningar så kommer hunden sannolikt märka det och tolka det som att de gjort något fel. Oschysst. * Snabbt kalla hunden till oss och be om ett annat enkelt beteende, tex handdutt eller sitt, och sen belöna det. Varför då? Jo, för vi kan ju inte belöna hunden för att den sprungit genom fel hinder. Och det är inte heller snällt att INTE belöna hunden då det ju var VI som gjorde bort oss. Är ni med? Okej men om det är annan typ av träning? Tex om vi ska lära hunden att snurra runt och den backar istället? Ska den inte få belöning ändå, A for effort etc? Neeeeeiiiiii! Jag förstår mycket väl impulsen att belöna hunden för att den ställer upp på att träna och för att den försöker sitt bästa, för att den bara är så överjordiskt söt. Men vi måste försöka hindra oss själva från det. Det blir megaotydligt för hunden! Jag tycker själv detta är svinigt svårt och tränar mig själv varje dag på att låta bli. Jag har tidigare tom försökt hitta kryphål genom att snabbt säga "mjae, det där är BACKA" och belöna...om hunden då backat när jag bett om annat. Tänk så belönande det är för oss att belöna hunden. Men nej, det är inte bra, vi måste uteslutande använda belöning för att visa hunden, att nu Frasse, nu gjorde du helt rätt.

Vissa hundar jobbar gärna dygnet runt typ. De tittar på en och ba VA SKA VI GÖRA NU, NU DÅ, OCH NU? Andra är lite mer som katter, tittar på en skeptiskt när man föreslår att den ska göra ett tricks. Hundar som inte verkar gilla vare sig lek, att träna eller godis så särskilt mycket, hur tusan tränar man dom? PAUS FÖR PERSONLIG INFO RELATIVT RELEVANT FÖR ÄMNET INKL OSMICKRANDE FOTON PÅ MIG Innan jag blev hundförälder så bodde jag med massa olika andra djur. Jag växte upp bland kor, hästar, kaniner och katter och mitt intresse för träning har alltid funnits där. Jag har alltså i brist på hund att träna med, tränat alla dessa ohundiga djur till olika saker, mina katter har alltid kunnat tex sitt, tass, ligg, och olika targets. Vesslan, vår fina katt som gick bort i somras kunde tom kurra på signal, hon tränade även med balansboll och sånt. En guldperson var hon. Min barndoms kanin Ninni kom på inkallning och kunde "hopp upp". Utvalda kor i lagården kunde backa, kom, stå still och puss, och många var de kalvar jag lärde gå i koppel. Jag har använt lite olika förstärkningar till olika djur, mina barndoms katter har jag tränat med deras vanliga torrfoder, faktiskt nu när jag tänker på det, precis enligt principen jag beskrev i inlägget om contra freeloading. Dvs de hade sina skålar med samma mat framme men valde att träna tricks med mig för samma mat. Ninni hade särskilda vita små kaninchokladgodisar som hon älskade (även Caroline 8 år tyckte dom var goda). Korna jobbade för kli och kel ibland, och vid "kom" blev förstärkaren att komma in i lagården och bli mjölkade. De katter jag tränat har haft väldigt lite tålamod så passen har behövt vara enormt korta för att inte motivationen skulle hinna ta slut. Jag är så tacksam för alla djur jag fått äran att träffa på, de har lärt mig så mycket allihopa. Okej, åter till den mindre personliga infon. Orsaker till att hunden upplevs som omotiverad kan vara fysisk smärta, för svår miljö, att förstärkaren inte är tillräckligt bra, eller inte ges på tillräckligt bra sätt, ibland spelar hundens ras in, ibland är det vana, dvs inlärt (tex om du ropat "Kom!") massa gånger till en hund som inte kommer. Här skrev jag ett inlägg om detta.med hundar som inte lyssnar. Läs! Jag tror faktiskt inte det finns några omotiverade hundar. Jag tror genuint bara att olika hundar behöver olika typer av motivation (förstärkare) och med vissa individer kan det vara klurigare att lista ut vad det är. För JA det finns hundar som inte är så godisintresserade. Det finns dom som inte uppskattar lek så mycket. Är dom omöjliga att träna? Nej. Blir det svårare för oss? Absolut. Vad är en förstärkare då? Förstärkare är något som kommer efter ett beteende och som ökar sannolikheten att beteendet kommer upprepas. Förstärkare kan vara så mycket mer än bara godis eller lek. Det kan vara kontroll, avstånd, gå ut på promenad, släppas lös, hälsa på människa, nosa på kiss, äta gräs, gräva i jord, slicka matte i ansiktet, skälla, bita i något, åka bil, hoppa i sjön, bära något i munnen, ja det kan vara jääääättemånga olika saker. Det är helt enkelt allt som din hund uppskattar mycket. Har man en hund man upplever som svårmotiverad så bör man först fundera över den miljö man tränar i samt de andra punkterna i inlägget om det länkat ovan. Har man gjort det och uteslutit de sakerna kan man: Använd de förstärkare som finns! Om hunden älskar att rusa ut genom dörren, be den om olika beteenden innan den får göra det. Om den är jätteintresserad av att äta harbajs ute, jamen för guds skull låt den göra det om dens mage tål, men be den göra något först! Om man äcklas ihjäl av tanken på det, låt den kanske istället lukta efter harens spår eller något annat Man kan också testa att höja värdet på de förstärkare som inte funkar så bra just nu. Säg att hunden gärna äter frolic inomhus, men ute spottas de ut eller blir ignorerade. Då kan man göra så att man, inomhus då, ber hunden om något enkelt typ sitt, sen ger man hunden en frolic och sen efter frolicen ger man en dundergod godis, typ kokt kyckling eller en ostbit. Upprepa flera gånger inomhus tills hunden associerar frolicen med den dundergoda. Gör likadant ute i en så enkelt miljö som möjligt först. Jamen sen kan man laborera lite. Testa att, när man kommer till de där stolpen där man vet att hunden brukar vilja lukta massa, stanna, ge hunden en frolic och när den (förhoppningsvis) äter den så får den direkt efter gå och lukta. Är hunden besatt av sin boll? Gör såhär, be hunden sitta, ge den en ok godis och sen leker ni med bollen en stund. Upprepa. Nästa gång ber du hunden sitta, ge den en ok godis, be hunden sitta igen ge den en ok godis och sen bollen. Upprepa och utöka tiden innan den får bollen lite i taget. Gillar hunden godis som förstärkare men inte lek? Susan Garrett har en bra övning för det, fritt översatt och modifierad av mig: * Välj en leksak som är mjuk och tuggvänlig. En strumpa du kan offra eller en sånt lång leksaksdjur eller något annat. Fäst leksaken på ett snöre om den inte redan sitter fast i ett, det ska vara ca cirka 2-3 meter långt. * Lägg leksaken i en låda hunden inte kommer åt i det rum ni är i mest. * Före varje måltid börja bete lite lurigt. Ha smygigt kroppspråk och prata med hunden spännande, kanske viska, "nejmen vaaad är de här nu dåå?" Och smyg mot leksakslådan. Öppna den låååångsamt och fortsätt prata sådär spännande. Plötsligt pausar du ett ögonblick och sen drar du fram leksaken ur lådan snabbt och springer med den släpandes på golvet till ett annat rum. *I det andra rummet leker du själv med leksaken jätte-engagerat (skratta gärna och gör kul ljud) kort innan du slänger ut den (inte mot hunden) och drar runt den en kort stund på golvet. Om hunden försöker ta den, låt den inte göra det. Håll det kort, hela övningen ska ta ca 1-2 minuter första gångerna du gör den. * Avsluta leken genom att springa tillbaka till lådan med leksaken i släptåg, ryck upp den och lägg tillbaka den. Säg "åh nej nu är den borta". * Fortsätt med din vanliga rutin som om inget konstigt hänt. * Gör denna bisarra show ca 2-3 gånger om dagen. Efter den andra dagen, låt hunden få ta leksaken om den verkligen är sugen – men bara i några sekunder. Lek kort dragkamp med hunden. Byt den sedan mot en god godis. Lek med den själv och lägg sedan bort den i lådan igen. * Öka gradvis tiden hunden får leka dragkamp med dig. Låt inte hunden leka med den här leksaken vid något annat tillfälle förutom när ni övar såhär, och när hunden väl blivit helt besatt av leksaken i speciella träningssituationer när du vill ha en bra förstärkare. Helst bör du ta bort alla andra leksaker som ligger runt huset under tiden du tränar detta. (tuggben går det jättebra att hunden får ha kvar.)

Contrafreeloading, nejmen oj så tjusigt ord, engelskt och allt. Ordet betyder att djur vill jobba för mat även om samma mat finns tillgänglig utan jobb. Låtom mig dyka ner i detta!! I naturen kan man se att djur har ett beteende att leta och jobba för att hitta och få mat även fast de vet att maten finns lättillgänglig på ett annat ställe. Troligtvis gör djuren så för att de har en plan B hur de ska säkra sin överlevnad om the shit hits the fan och deras plan A mat typ sprängs eller nått. Se på humlor tex. De kan sitta och sörpla i en blomma full med nektar, och innan nektaren tar slut så burnar dom vidare till andra blommor för att kolla läge och kanske sörpla lite där. Man kan fundera kring om hundarna upplever att det blir ett större värde i maten om den "kostar mer", dvs kräver arbete. För oss människor kan du ju verkligen vara så, att vi tänker att dyra skor är bättre än billiga. I experiment där man har låtit hundar få jobba för en typ av mat och få en annan typ av liknande mat gratis, visade sig att hundarna uteslutande ville ha den "dyra maten" sen när dom fick välja. Dom tyckte alltså att "dyrt smakar bättre." Andra studier har gjorts på hundars lyckohormoner, man har mätt när de peakar som mest, och då har det visat sig att det är i jakten på mat, i arbete som leder till mat som pekar mest, inte när hunden faktiskt sen äter. Det är alltså mer belönande för hunden att söka upp och slita upp toarullen än att faktiskt äta godisen i den. Men! Om hunden är väldigt, väldigt hungrig så är det en annan femma. Då vill den hellre bara ha den där gratismaten som är lättillgänglig, rimligt kan man tycka. Vilken svinhungrig människa vill behöva gräva fram sitt MAX-mål ur en hög med bildäck? Ingen. Ingen vill det. Om det är det för jobbigt att hitta maten kommer de också välja den mat som är "gratis". Vad kan vi ta med oss av detta fenomen? JO! När vi tränar frivillig hantering, exempelvis som Bucket game (En övning som är till stor hjälp för olika typer av frivillig hantering, klippa klor, torka klor, veterinärsundersökningar, örondroppar etc): Då är det himla smart att ha exempelvis en snuffelmat med likadant godis i så att hunden alltid kan välja att gå dit och bara käka, då blir det vi tränar frivilligt på riktigt (och contrafreeloading) och riskerar inte att bli att hunden ställer upp på träningen för att dens sug efter godis trumfar dens olust/ovilja till träning. Vill du lära hunden Bucket game, gör såhär: ____________________________________________________________________________ Bucket game Bucket game är en lek där man lär hunden att titta på en burk med godis som en signal för “ja, det är okej att du rör mig nu”. Den stärker hundens självförtroende och känsla av kontroll och också er relation. Principen när den är inlärd klar är: När hunden tittar på burken med godis säger den ja, och då går det bra att känna på den/klippa klo/torka tassarna vad det nu är man tänker göra. När hunden tittar bort från burken säger den nej och då upphör all hantering. Titta bort kan betyda, “nu behöver jag en paus, eller nu vill jag att du slutar, eller nu vill jag att du saktar ner.” Gör såhär för att lära in: 1. Ha en matta bredvid där ni tränar, som hunden kan pausa på om den har lust med det. (belöna med samma godis när/om den lägger sig på mattan). Jag brukar ha vår stora snuffelmat fylld med godis vid oss, så att hunden kan välja att nosa i den efter godis om den behöver det. Ha alltid vatten vid er när ni tränar, att dricka vatten är jättebra paus för hunden också. 2. Håll en burk med godis i luften. När hunden tittar på den så säger du belöningsord och tar en godis från burken och ger hunden. Upprepa många gånger. 3. När hunden förstår principen börjar du sänka burken. Upprepa ovan. Hunden ska titta på burken men inte röra sig mot den. 4. Ställ ner burken framför hunden, med avstånd till den. Belöna från burken när hen tittar på den. 5. Börja vänta längre och längre när hunden tittar på burken med att belöna med godis från den. Målet är att hen ska förstå att hen ska titta på burken länge. Det spelar ingen roll om hen står eller sitter eller ligger, förväntan är bara att han ska titta på burken just nu. 6. När ni kommit så långt att hen tittar på burken i 5 sekunder kan du börja testa att höja handen för att röra vid hunden. Om hen tittar bort från burken så stannar du upp med röra-hund-handen (ta bort den), om hen tittar på burken kan du röra hunden lätt och sen säga belöningsord och belöna från burken. Bestäm vad ni övar på och träna mot det målet, tex kolla öronen. 7. Fortsätt träna enligt principen att när hunden tittar på burken så kan du agera. När hen tittar bort gör du ingenting. ____________________________________________________________________________ Vi kan också ta med oss att den gamla myten att det är smart att ha en hungrig eller svulten hund när vi ska träna är bullshit. Vem vill lära sig nya saker av desperation efter matbelöning? Hur lätt är det att lära sig något när man är jättehungrig? Och det behövs ju dessutom inte! (Om inte hunden glatt jobbar för godisbelöning behöver du kanske skaffa bättre godis och belöna på ett roligare sätt, eller använda lek) Vi kan använda detta om vi har en hund som är svår att få i mat. Ge maten i skogen lite strövis på marken, kasta ut maten över golvet och lägg saker över, låt hunden riva sönder en kartong där maten gömmer sig bland papper, se om det gör maten "godare". Det är inte heller riktigt contrafreeloading eftersom samma mat inte erbjuds enkelt i stunden men det är samma fenomen, Har du en hund som kanske gjort sig illa och är under vila (och därmed inte kan utföra lika många av sina naturliga beteenden) så kan du försöka göra hundens liv bättre genom att låta den försöka pilla ut mat ur en matleksak eller petflaska. Det är inte heller contrafreeloading, det är mer berikning/mataktivering, men så bra grej. Hela den här grejen handlar ju om förväntan och att förväntan är viktigt. Vi vill att hunden ska ha en positiv förväntan på saker, då är sannolikheten att den kommer utföra det beteende vi vill stor. Anledningen till att partybelöning, funkar så bra är att hunden förväntar sig en sorts belöning och sedan får en annan, bättre. Så för att svara på frågan i rubriken, ska hunden verkligen behöva jobba för maten? Jag säger JA! Och NEJ! Hunden ska aldrig behöva svälta eller "prestera" för att få vara mätt, som i att de inte får sin mat om det inte gör det vi vill. Det är bara hemskt. Hundar mår bra av rutiner och jag tänker mig att det känns tryggt för hunden att veta att de alltid får mat en viss tid tex. De mår också bra av att få godis eller delar av den maten på lite arbetsamma sätt, låt den söka den i skogen, knyt fast mjölkkartonger med ätbart i i ett snöre du hänger i taket, gräv ner den någonstans där hunden får gräva, släng den i snön. Men då under förutsättning att de inte är svultna och att de vet att de alltid får mat oavsett.

Vissa hundar är fryslortar nejmen så är det bara. De fryser öronen av sig redan vid minus 7, de måste kanske tom ha på sig en tröja inomhus om det är för kallt, och de vill gärna ha en filt eller 2 över sig när de sover. Här har jag skrivit ett himla bra inlägg om hundar med kläder. Där finns också lista på tecken man kan hålla utkik efter som betyder att hunden är för kall. När det är kallt ute kan hundar få något som kallas köldkramp. Hunden brukar stanna upp och vägra gå samtidigt som den lyfter en eller flera tassar och ser olycklig ut. Om hunden får kramp i flera tassar samtidigt kan den sätta sig ned. Det man kan göra om hunden får köldkramp är att omedelbart värma hundens tassar i sina händer och massera dem försiktigt. Ta bort ev snö från tassarna. Är hunden liten kan man lyfta upp hunden, stoppa den innanför jackan och bära den en bit. Drabbas hunden av köldkramp mycket? Se om du kan investera i några bra och varma skor till hunden. Minimera tiden ute när det är som kallast, för att kompensera kan du: Köp en billig luftmadrass, ja alltså en sån man sover på som du har inomhus, låt hunden gå på den, backa, sitt, ligg, snurra runt etc på den. Det bygger balans och är fysiskt uttömmande för hunden. Har du en liten eller mindre hund kan du göra hinderbana inne som hunden kan hoppa upp på, krypa under, gå slalom eller kliva över, lite såhär Andra innomhus-sysselsättningar kan vara tricksträning, godissök inomhus, leta en specifik doft , du kan göra en enkel hinderbana med dig själv genom att låta hunden gå slalom mellan dina ben eller höppa över ditt ena ben och under på väg tillbaka, du kan låta hunden apportera upp och ner för trapp inomhus eller spring/gå med hunden några varv i trappen, eller låt hunden backa upp för trappen. En annan sak som suger med vintern är att dom saltar vägarna. Det är inte bra för hundarnas tassar, torka av dem med en ljummen blöt handduk efter varje promenad, använd tassalva som skydd eller köp hundskor. Har hunden blöta tassar, torka dem torra så kan du undvika att hunden får svamp. Klipp gärna bort hundens päls om den har massa under tassarna, snö brukar fastna där. Har du en hund som plötsligt är jättekissnödig hela tiden eller kanske kissar inne fast den eg är rumsren? Fundera på hur mycket snö den äter utomhus. Om den inte äter snö kan det vara urinvägsinfektion, ring din veterinär. Lämna aldrig, aldrig din hund utanför affär eller dyl. Det finns många risker med det. Den kan bli stulen, råka ut för illvilliga människor, olyckor med barn kan ske, och den blir snabbt väldigt kall. Håll koll på underlaget, särskilt om hunden är lös. Hundar kan sträcka sig och göra illa sig ordentligt precis som vi om den halkar på is. Håll extra koll på vad hunden slickar eller äter ute, glykol kan finnas på marken och det är JÄTTEGIFTIGT för hunden, dödligt i värsta fall. Det smakar tyvärr sött. Litar du inte på att du kan ha koll jämt, överväg att träna in en munkorg schysst (kontakta mig för hjälp) och ha den på ute. Använd alltid reflexer på dig själv och hunden. Självklart. Ju mer desto bättre. Lämna inte hunden ensam i bilen, det blir kallt jättefort.

Hundar som skäller på ljud i trapphuset kan göra det av olika skäl. De kanske alarmerar, de kan tycka ljuden är läskiga, de kan bli exalterade för de kanske tror det är en kompis som kommer och det kan vara inlärt. "När det låter i trapphuset då skäller jag, det är tradition". Vi människor tycker oftast inte att det är lika nödvändigt med sånt skäll som hunden kan göra, i alla fall inte om det pågår en längre stund. Läs mitt tidigare inlägg om skäll här. (Hunden på bilden heter Ernst och har inte ens ett trapphus att skälla i, men är väldigt söt) Jag fick en fråga om specifikt detta med trapphus, vad gör man? Det tyckte jag var en bra fråga. Till att börja med kan man fundera över hur hundens liv ser ut. Får den den mentala och fysiska aktiveringen den behöver för att må bra? Får den göra saker som rasen är till för? Spåra eller dra eller vad det nu kan vara. Får den vila så mycket den behöver? Om "nej" eller "vet ej" så se om du kan lägga till något eller några saker till hundens liv. Ibland kan det faktiskt lösa problemet, eller i alla fall hjälpa. En uttråkad hund hittar på egna jobb, en överstressad hund kan också bli skällig. Sen kan du träna på lite olika sätt, jag hade gjort så att jag först och främst lärt in eller stärkt mitt positiva förbudsord, (jag använder pussljud). Dvs gör ljudet i först enkla sen svårare situationer, belöna alltid efter du gjort ljudet. Med varierade repetitioner kan du sen använda ljudet för att exempelvis stoppa hunden innan den snott den där ostbiten på golvet, eller för all del, bryta dens beteende och få dens uppmärksamhet när den skäller. Sen hade jag parallellt filttränat hunden, och/eller tänkt ut var jag vill hunden ska vara, och vad jag vill hunden ska göra istället för att skälla på ljuden. Kanske vill jag att den ska lägga sig på filten, i sin bädd, i soffan och vara tyst? Eller komma och dutta sin nos mot min hand? Då hade jag först förstärkt det beteendet mycket i situationer som var enklare, när det inte låter i trapphuset då. Sen övat svårare och svårare. Kanske spelat in trapphusljud på mobilen och övat med dem på först låg sen högre volym, kanske bett en kompis hjälpa mig vara trapphusljudsperson. Att alltid träna så pass enkelt att hunden inte hinner börja skälla är jättebra och viktigt. Här kan du läsa om hur man lär hunden "tyst". Här finns en film med en av mina favorittränare Kikopup på detta skäll-ämne. Lycka till med träningen och tveka ej att kontakta mig om du behöver hjälp!

Bild på hund vars enda brott är att ibland stjäla papper och riva sönder, samt skrufsa ner sängen. När våra hundar gör saker de inte får, tex stjäl mat eller tuggar sönder våra hörlurar, så är det lätt för oss att tänk att hunden är olydig. Vissa kanske tänker att hunden hämnas eller trotsar, att den är envis eller vill göra en markering. Man kan känna frustration och kanske lite ilska blandat med besvikelse, och det är såklart helt okej. Man känner vad man känner. Däremot tycker jag det är taskigt att agera på de känslorna, för såhär är det; Hundar gör alltid sitt bästa med den utbildning (träning) de har och den miljö de är i. (vi satt dem i) Om hunden tar din vante och inte ger tillbaka den, om hen verkar ignorera dig när du kallar in hen, om hen jagar grannens katt ja då kan vi utgå från att den gör det för att den inte förstår vad den ska göra istället som känns mer rätt för dig. Vi kan utgå från att den agerar efter sina instinkter eller att förutsättningarna för att tex komma på inkallning är för svåra just då. Hunden gör inga av de här sakerna för att den vill vara olydig, hundar vill göra rätt och de vill göra det som lönar sig mest för dem. Nu menar inte jag att vi ska ta vårt fel-finger och peka det mot oss själva. Ni har förhoppningsvis hajat vid det här laget att jag inte tror på motivation eller förändring som kommer från genom skam och skuld, jag tror att vi kan ta ansvar utan självanklagelser. Det vi behöver göra är precis som jag nämnde mycket om i inlägget om felfri inlärning, se över förutsättningarna. Hundens dagsform, din dagsform, miljön. Har hunden tränat på beteendet på den här platsen förut? Om nej måste vi låta den få en chans att göra det innan vi kan förvänta oss att den ska ha den skillen.

Felfri inlärning handlar om att skapa så pass bra förutsättningar att hunden alltid lyckas göra rätt. Det handlar om teorin att man inte behöver göra fel för att lära sig saker. Inom hundträning är man inte överens där, vissa tycker att fel visst behövs för effektiv inlärning, även om man kanske inte bestraffar felen med våld och skrik, utan bara genom att inte belöna dem. Andra tycker att det är helt onödigt att hunden ska göra fel. Modern forskning lutar åt det sistnämnda. Its all about the planerande För att uppnå felfri inlärning måste man planera sina träningspass mycket noga. Man måste tänka på exakt hur miljön läggs upp så att hunden kan göra rätt i varje steg av träningen. Man måste vara på ett sånt sätt som tränare att hunden hela tiden lyckas. Låt mig ge ett exempel: Omvänt lockande Det finns en, i reko kretsar omdiskuterad övning som kallas omvänt lockande. Den går ut på att man håller en godis först i en stängd hand, och när hunden gör minsta ansats att inte ta den så får den godisen. Senare håller man handen öppen och tränar på samma sätt. Ofta så tränar man detta genom att låta hunden försöka ta godisen några gånger (det går ju inte eftersom handen är stängd) och så belönar man att hunden låter bli. För vissa hundar skapar detta stor frustration och missmod, för andra hundar är det helt ok. För att lära ut omvänt lockande enligt felfri inlärning-principen behöver man alltså börja med en rätt tråkig godis i handen, man behöver också börja med att hålla handen så pass långt bort från hunden att risken att den försöker ta godisen är minimal eller gärna obefintlig. Andra saker att tänka på är att hunden ska vara i bra sinnesstämning, att det inte finns något i miljön som stör hunden, att man själv är i bra sinnesstämning etc. Sen tränar man genom att ha så himla nära mellan belöningarna att hunden inte hinner göra fel. Om hunden "gör fel" dvs försöker ta godisen innan signal, ber man snabbt som attan hunden göra något annat den kan, sitt tex, och belönar det. Se börjar man om med Omvänt lockande, men förenklar så hunden klarar det. Kika på filmen för exempel på Miri som redan kan övningen! Skinner BF Skinner som var psykolog och upphovsman till den filosofi som kallas radikal behaviorism skriver: “Errors are not necessary for learning to occur. Errors are not a function of learning or vice-versa, nor are they blamed on the learner. Errors are a function of poor analysis of behavior, a poorly designed shaping program, moving too fast from step to step in the program, and the lack of the prerequisite behavior necessary for success in the program.” Det jag gillar mest med felfri inlärning är inte att inlärningen blir mer effektiv, utan att frustration och negativa känslor minskar hos hunden. Beroende på hundens personlighet så kan annan typ av inlärning, där man mer låter hunden prova sig fram och göra fel kan ge upphov till allt från uppgivenhet och ovilja att delta till misstänksamhet och frustration. Men igen, det beror på hund i vilken grad. Man kan ju se till sig själv. Om jag ska bygga ihop en IKEA-soffa, vilket av alternativen föredrar jag? 1. Du får väldigt få och otydliga instruktioner, du är trött och hungrig och det är någon granne som borrar i väggen och stör. Du bygger gång på gång fel och får börja om många gånger innan det blir rätt. Soffan blir tillslut klar, hur har du känt under tiden den byggdes? Hur lång tid tog det att bli klar? 2. Du får tydliga instruktioner som är uppdelade i många enkla, korta steg. Du är pigg, mätt och glad och ingen stör dig när du bygger. Soffan blir tillslut klar, hur har du känt under tiden den byggdes? Hur lång tid tog det att bli klar? Min åsikt är att felfri inlärning är svinbra och absolut något man bör ha som ledstjärna och målbild oavsett vilken hund man har men särskilt om man har en känslig hund. Jag ser också att det finns vissa faktorer som försvårar. Det blir enormt mycket press på människan som ska träna hunden, för i praktiken blir det ju att hen aldrig får göra fel heller. Jag kan se en risk med att man bestämmer sig för att träna felfritt, men sen är man mänsklig och det blir ändå lite tokigt ibland, och då känner man att fan vad dålig jag är som inte la upp passet bättre. Jag är sämst som hundtränare. Negativa tankar hjälper inte motivationen, så då finns det ju en risk att man inte pallar fortsätta sen. Glädjen kan tas ut träningen när man upplever att det finns för många regler. Det är svårt att träna på det här viset, och det passar inte alla människor Felfri inlärning går ut på förmågan att sätta upp en noggrant planerad träningsprocedur. Träningen kräver tydlighet, snabbhet och förståelse för hundens perspektiv och språk. Jag tycker absolut inte man ska träna på ett sätt där man tänker att hunden lär sig av att göra fel, det är varken schysst eller effektivt. Jag tycker att man alltid ska sträva efter att göra träningspasset enkelt och roligt, för både människan och hunden. Jag tycker att man alltid ska leta rätt och inte fel hos hunden, att göra förutsättningarna så bra man kan så att hunden ska lyckas så ofta som möjligt. Jag supportar verkligen felfri träning och tror att det är det mest effektiva sättet att lära en hund något, men jag skulle inte kalla mig själv felfri tränare, varken privat med mina hundar eller i egenskap av proffs. För mig personligen får den etiketten mig att känna mig pressad och nervös, även om jag alltid strävar efter just den typen av träning. Vill du veta mer om ämnet så har Gabriella Boisen pratat om detta i hundpodden vår bästa vän.